Den privata företagsamheten i välfärdssektorn har problem. Därmed har också alla som förespråkar valfrihet i skola, vård och omsorg problem. Hur ska man komma åt avancerad skatteplanering av stora riskkapitalkoncerner? Hur ska man förhindra kortsiktiga ekonomiska överväganden som går ut över kvaliteten i verksamheten? Förslag har lagts från olika håll, men hittills inget som balanserats så att både valfrihet och kvalitet kan säkras.
Vänsterpartiet har inga som helst problem eftersom man i grunden ogillar valfrihet. Alltså behöver man inte bekymra sig när man lägger ett nytt förslag om lagstiftning för privata företag i välfärden (DN Debatt 4/6). Strunt samma om det stryper alla möjligheter att existera för dessa företag. Det är ändå det offentliga som är önskvärt för V.
Kvaliteten ska komma först och ge trygghet för alla elever och äldre, skriver Jonas Sjöstedt och Ulla Andersson, och det kan alla övriga partier skriva under på. Det är i synen på privata företag som skiljelinjen går. Enligt V är dessa alltid och enbart ute efter att maximera sin vinst genom att dammsuga samhället på skattepengar och lönsamma patienter/elever, något som få användare av tjänsterna känner igen sig i.
Det är som sagt ett problem att det på kort sikt går att tjäna pengar genom färre vårdbiträden på äldreboendet eller genom att avstå från skolbibliotek, och detta måste åtgärdas. Men för att på sikt bli ett lönsamt företag i välfärdssektorn (maximera vinsten) måste man konkurrera med god kvalitet och effektivitet och vinna förtroende både hos medborgarna och hos upphandlande myndigheter.
Om enbart privat välfärd fanns att tillgå skulle företagen kunna konkurrera med sämre kvalitet och V-förslaget skulle ha sina poänger. Men välfärden finansieras offentligt och ansvaret för kontroll och uppföljning ligger på kommunerna, landstingen och Skolinspektionen. Och det ansvaret gäller både det som drivs i privat och i offentlig regi. Det finns i dag inga belägg för generella kvalitetsskillnader mellan alternativen.
Nu ligger ansvaret på regeringen (och på S och MP) att agera. Vänsterpartiet har opinionsmässig medvind, då de flesta svarar nej på frågan ”tycker du att dina skattepengar ska gå till vinster i privata företag?” Det gäller att komplicera frågeställningen och även tala om vad som går förlorat om möjligheten till privata alternativ stryps – stå upp för valfriheten, helt enkelt.
Det gäller också att förtydliga att kvaliteten alltid kommer i första rummet för skola, vård och omsorg, och att det gäller alla. Uppföljande myndigheter måste få de verktyg som krävs, till exempel böter eller indragna tillstånd. Alla måste kunna vara trygga i att skattepengar inte går direkt till riskkapitalistens ficka på grund av försämrad kvalitet. Så länge inte detta görs är det Vänsterpartiet som håller i taktpinnen.