Grälet mellan Rumäniens mäktigaste män började med ett EU-toppmöte förra månaden. Vem – Traian Basescu, landets konservative president, eller Victor Ponta, den socialistiske premiärministern – skulle representera landet i Bryssel? Efter en maktstrid som engagerade parlament och författningsdomstol blev det till slut Victor Ponta som åkte på mötet, i strid med domstolens utslag och tidigare bruk. Man får anta att affären ledde till en del bekymrade miner på toppmötet. Utvecklingen i Rumänien ställer nämligen EU inför svåra institutionella problem om den fortgår.
I söndags röstade på premiärminister Pontas initiativ rumänska väljare om att avsätta presidenten. Konstitutionen tillåter en sådan extraordinär folkomröstning om presidenten har begått grova övergrepp, något som Victor Ponta inte har lagt fram formella bevis för.
I turerna kring söndagens folkomröstning är det dock tydligt att Ponta och Basescu är lika goda kålsupare. Efter påtryckningar från EU-kommissionen stoppades ett försök från Ponta att göra en snabb förändring av konstitutionen så att folkomröstningen skulle vara giltig även med ett valdeltagande under gränsen 50 procent. Tillsammans med sin socialistiska och liberala koalition i parlamentet hann Ponta göra sig av med justitieombudsmannen och riksåklagaren inför valet.
Basescu har i sin tur hotat partimedlemmar och borgmästare för att få väljare att avstå från att rösta. De preliminära resultaten från omröstningen visar också att valdeltagandet blev för lågt. Basescu bör därmed kunna sitta kvar till nästa val.
När Rumänien tillsammans med Bulgarien blev EU-medlemmar 2007, trots att ländernas rättssystem hade många brister, inrättades en särskild övervakningsmekanism. Man hoppades att EU-kommissionen skulle förmå två omogna medlemmar att befästa en fungerande rättsstat. Men brist på kontinuitet och ansvarstagande i det politiska systemet har stått i vägen för det i Rumänien. I år har landet bytt regering två gånger. Utvecklingen ska ses i ljuset av det.
Inför hotet om en fundamental underminering av folkstyret och demokratins maktfördelning är dock EU:s enda redskap nu den omtalade ”atombomben”. Lissabonfördragets artikel 7 tillåter en tillfällig upphävning av ett medlemslands rättigheter, inklusive rösträtten i ministerrådet. Det är en oerhört drastisk åtgärd som måste manglas noggrant genom EU:s institutioner. Bristen på effektiva rättsliga åtgärder i ett mellanregister gjordes tydlig i samband med att den ungerska regeringen begick övergrepp på grundlag och pressfrihet förra året.
Om Rumäniens makthavare inte snabbt betänker vilken väg de slagit in på, bör dock EU svara med att låta bägge herrarna Basescu och Ponta stanna hemma vid nästa toppmöte.