Så blev den då klar till sist. Efter sedvanligt schackrande och taktiserande, efter bud och motbud och de till spelet hörande hoten om avhopp från samarbetet enades regeringen och stödpartierna om en budget för statens finanser. Förutsättningarna speglar resultatet. Den lunta som finansminister Bosse Ringholm om en dryg vecka ska leverera till riksdagen är till innehållet lika rörig som formerna för hela det röd- gröna samarbetet.
Regeringen vill självfallet göra sken av att detta är en budget för framtiden, med satsningar som ska leda till fler jobb, högre tillväxt och förbättrad välfärd. "Offensiva satsningar" utlovas, vilket i de här sammanhangen betyder att alla goda gåvors givare - regeringen - pytsar ut mer pengar åt alla möjliga olika håll.
Jobben ska räddas genom att kommuner och landsting tilldeles ett antal fräscha miljarder de kommande tre åren och totalt 111 000 personer ska få ta del av arbetsmarknadspolitiska program. Och är det någon som är förvånad över att Bosse Ringholm som inför valet 2002 lovade höjda tak i föräldraförsäkringen från 1 juli 2003 - ett löfte som togs tillbaka så snart rösterna hade räknats och utfallit till socialdemokraternas fördel - nu stoltserar med att denna reform kommer att genomföras år i lagom tid före nästa riksdagsval.
Vid samma tidpunkt, dvs år 2006, kommer också barnbidragen och underhållsstöden att höjas. Regeringen vänder verkligen inte på slantarna när de söker stöd från barnfamiljerna. Det är med den beprövade välfyllda plånbokens strategi som social-demokraterna avser att vinna väljarnas gunst.
Regeringens två bihang, dvs vänsterpartiet och miljöpartiet, kan också känna sig nöjda. De gröna får visst gehör för idén om skatteväxling när bensin- och energiskatterna höjs. Vänsterpartiet får samtidigt kvitto på viss förhandlingsframgång eftersom höjningen av bensinskatten blir mindre än vad som först diskuterades. Det särskilda Norrlandsavdrag som partiet har motsatt sig blir inte heller av.
Till och med bönderna är nöjda, trots höjningen av dieselskatten. De får nämligen igenom ett mångårigt krav på kompensation när skatten på diesel-olja för skogs- och jordbruksmaskiner sänks.
Det satsas alltså pengar på allt och alla - utom på företagarna och försvaret. Försvaret betraktas fortfarande som den kassako ur vilken det ständigt går att mjölka ur lite extra. Om Göran Persson skulle påstå att vår beredskap är god skulle det vara ungefär lika sant som när Per-Albin Hansson sade det när andra världskriget bröt ut.
Att företagarna helt lämnas i sticket visar med all önskvärd tydlighet att varken regeringen eller stödpartierna bryr sig det minsta om den sektor som ska bidra med alla de resurser som den offentliga välfärden kräver. Att arvs- och gåvoskatten avskaffas är visserligen positivt, men den reformen finansieras av småföretagarna själva.
I övrigt försöker regeringen presentera föränd-ringar av de s k 3:12-reglerna som en företagssatsning, men denna reform presenterades redan i förra årets budget. Talande är att satsningarna på kommunerna och barnfamiljerna handlar om miljardbelopp - men när regeringen skjuter till pengar för såddkapital, dvs riskkapital för att småföretag ska kunna utveckla nya patent till färdiga produkter, handlar det om ynka 15 miljoner.
Av de tillväxtsamtal som fördes mellan regeringen och arbetsmarknadens parter märks inte ett spår. Medan höstbudgeten förra året innehöll ordet tillväxt i var och varannan mening - även vid förslag som inte med bästa vilja i världen kunde kopplas ihop med en växande ekonomi - lyser det i årets budgetversion helt med sin frånvaro. På regeringens hemsida förekommer inte ordet en enda gång i den text som presenterar budgetöverenskommelsen.
Som om inte detta var illa nog präglas budgeten av stora underskott och små marginaler, och detta när Sverige går mot högkonjunktur och alltså borde skapa utrymmen för att klara nästa lågkonjunktur. Men begreppet långsiktig framtidsstrategi verkar inte ha varit närvarande under förhandlingarna. Två tidshorisonter kan dock skönjas: denna höst måste samarbetet räddas och om två år måste valet vinnas. För regeringen är det allt som räknas.