Vad händer nu när Ipred-lagen trätt i kraft?
Detta är en ledare. UNT:s ledarsida är liberal.
Stämningen kan bäst beskrivas som avvaktande. De första kraven på att presumtiva fildelares personuppgifter ska lämnas ut har redan landat i domstol, och internetaktiviteten rapporteras ha minskat drastiskt sedan i tisdags.
Ingen vet exakt hur lagen kommer att påverka den enskilde användaren, men utifrån de länder som redan har liknande lagstiftning kan man konstatera att det är en dyster bild som målas upp.
Erfarenheter från länder som Danmark, visar att nöjesbranschen där ägnar sig åt massutskick av brev där människor krävs på tiotusentals kronor för att de inte ska bli dragna inför rätta.
Privatpersoner som inte vet hur de ska bevisa sin oskuld betalar hellre än att hamna i en rättegång de inte har ekonomiska möjligheter att klara av. Resultatet har blivit att musikindustrin ofta fått ersättning från privatpersoner grundat på en enkel anklagelse, utan att någonsin behöva bevisa att något brott mot upphovsrätten ens begåtts.
I Sverige finns det viss förhoppning om att den av regeringen utlovade utvärderingen av Ipred-lagen kommer att hindra den typen av organiserad utpressning.
Att det råder viss oro är inte märkligt, speciellt inte om man ser till kvaliteten på de bevis som hittills presenterats i fildelningsrättegångar. I DN hävdar IT-säkerhetsexperten André Rickardsson att bevisläget för tanken till medeltidens häxprocesser.
I och med att det nu rör sig om civilrättsliga processer i stället för straffrättsliga sådana, sjunker kraven på bevisföring betydligt vilket knappast förbättrar läget för den enskilde användaren.
En civilrättslig process ses som en tvist mellan två jämbördiga parter, varför man inte har rätt till advokat om man blir stämd, till skillnad från om man blir åtalad för ett brott. Men det är knappast en beskrivning som stämmer överens med verkligheten när en enskild person blir stämd av resursstarka organisationer som Antipiratbyrån eller Ifpi.
Den tekniska kompetensen att bedöma bevisens kvalitet och värde finns helt enkelt inte i vanliga domstolar. En möjlig utveckling vore att IT-brott i framtiden kommer att utredas av specialister, precis på samma sätt som ekonomisk brottslighet sköts av Ekobrottsmyndigheten.
Det är orimligt att det är branschföreträdarna själva som ska samla bevis, bedöma bevisens kvalitet och i princip fatta beslut om skuldfrågan. För att värna den enskilde medborgarens integritet måste polisarbete skötas av staten, och inte av privata intressen.
Det är nu upp till regeringen att se till att tillräcklig kompetens finns i landets domstolar för att kunna ta ställning till krav på bevis och utredning. Det går inte an att genom en lag lämpa över det ansvaret på rättighetsinnehavarna själva.
Den enda man i princip kan vara säker på är att tekniken kommer att springa ifrån lagen. Vilket är naturligt med en lag som riktar sig mot en specifik distributionsform i stället för att fokusera på den mer relevanta frågan om hur upphovsrätten bör utformas för framtiden.
I takt med att mer och mer material streamas över nätet, kan man ta del av både film och musik utan att någonsin ladda ner något till sin dator.
Och från företag som erbjuder olika lösningar för att vara anonym på internet rapporteras redan ett ökat intresse för deras tjänster. I och med att efterfrågan ökar blir också tjänsterna bättre och kommer att få större spridning än hittills.
Då kommer säkerligen krav på ny lagstiftning. Och nya ingrepp i den personliga integriteten.