Med vedertagna ekonomiska mått är statsskulden i många länder ohållbar, men hur hållbara är då de vedertagna måtten? Ger de en riktig bild av samhällets framsteg och våndor? Visar det hur samhällen utvecklas? Åter hörs kraven på andra mätverktyg än bruttonationalprodukten (BNP) det vill säga summan av de tjänster och varor som produceras i ett land.
Kinas ekonomi växte 2007 med 12 procent men samtidigt uppges de årliga miljökostnaderna för tillväxten enligt Världsbanken vara 6 procent av BNP. De rent ekonomiska tillväxtmåtten ger en alldeles för ensidig bild av utvecklingen, påpekar ekonomen Klas Eklund i en ny bok om Kina.
Det hårda BNP-måttet har sina förtjänster. Det finns en stark koppling mellan ett lands BNP per person, eller per capita, och invånarnas levnadsstandard. Det tillåter täta mätningar liksom jämförelser mellan olika länder och det fångar så viktiga aspekter i utvecklingen att det nog måste uppfattas som oumbärligt.
Men en hel del faller utanför. Sociala aspekter och miljöeffekter täcks inte. Som Lena Sommestad (S) snuddade vid i gårdagens debattartikel i UNT saknas även värdet av det arbete som sker i hemmet, utanför marknaden. På så sätt ökar BNP för länder där kvinnor går från städning och barnpassning i hemmet till att göra samma sak på marknaden, trots att samma arbete utförs. På motsvarande sätt ingår inte heller ideellt arbete och svartjobb. En del inslag i BNP-måttet är också helt bakvända, som när stora naturkatastrofer eller annan förstörelse ger utslag i form av ökad tillväxt.
Sedan länge pågår försök att utveckla kompletterande mått. För att få koll på en av huvudkrafterna bakom den globala uppvärmningen försöker man bevaka koldioxideffekterna av olika slags produktion.
En viktig insats gör FN:s utvecklingsorgan UNDP som sedan många år presenterar sitt mänskliga utvecklingsindex (Human Development Index, HDI). Där beaktas inte bara BNP utan också en rad andra mått på exempelvis medellivslängd och läskunnighet. En del forskare har istället föreslagit ”bruttonationallycka” som ett alternativ till tillväxtmålen. Det lilla asiatiska bergslandet Bhutan har officiellt proklamerat detta som nationens mål.
I riksdagen har en del partier aviserat intresse för en svensk utredning av BNP-måttet. Det är både rätt och fel tänkt. Allt intresse som kan kanaliseras åt ett bredare tänkande kring välfärden är välkommet.
Samtidigt är det förstås inte på nationell nivå som de stora mätproblemen bör tacklas. Här behövs i stället internationell samverkan genom till exempel FN-organen och OECD. Det är heller inte en fråga som i första hand bör utredas av staten utan snarare av oberoende forskning. Men samtidigt skadar det inte man i svensk förvaltning har ett bredare synsätt på tillväxt än en ensam procentsiffra.