Fel stänga av elev som bär slöja - så löd rubriken till en av TT:s nyhetstexter i går om Diskrimineringsombudsmannens, DO, beslut i det så kallade barnskötarfallet. TT:s ordval visar att förvirringen i denna fråga lär vara lika stor framöver som den varit hittills.
Det handlar nämligen inte om någon slöja, utan om niqab – det klädesplagg som är heltäckande så när som på en springa för ögonen. Varken niqab eller andra täckande klädesplagg påbjuds inom islam eller inom någon annan religion. Men den barnskötarelev som ärendet gällt har ändå ansett att hennes religiösa övertygelse kräver att hon bär niqab, både privat och under utbildningen.
I ett fritt samhälle måste varje person få klä sig som han eller hon vill, oavsett om skälet är religiöst eller ej – med det självklara tillägget att det finns situationer där en viss klädsel inte fungerar. Privat bestämmer man själv, men arbetar man inom sjukvården krävs praktisk och hygienisk klädsel och kör man buss måste man kunna se den övriga trafiken.
DO Katri Linna meddelade i går, efter bortåt två års betänketid, på DN-Debatt sin slutsats i barnskötarfallet. Men särskilt klargörande är det inte. Eleven kunde följa barnskötarutbildningen trots att hon ville bära niqab, bland annat för att hon var beredd att ta av den när hon måste kunna identifieras och kunde sitta utan niqab i klassrummet så att inga män såg hennes ansikte. Hon har inte diskriminerats eftersom hon faktiskt fullföljt sin utbildning under den tid som DO grubblat på frågan.
Så kan man resonera. Men frågan om eleven också kan arbeta som barnskötare om hon inte vill visa sitt ansikte för pojkar och pappor, berörs inte. Det är inte heller den frågan som DO formellt sett haft att ta ställning till. Men det är ju denna fråga som är den verkligt intressanta.
DO:s uppfattning är att frågan om klädsel i undervisningen måste hanteras av skolledarna själva. Det måste rimligen betyda att man vid behov kan förbjuda vissa typer av klädsel i undervisningen. Men det var osäkerhet på den punkten som ledde till att barnskötarfallet alls kom till DO för granskning.
Och det var det faktum att DO drog ut på ärendet så länge att Jutstitieombudsmannen till sist sade ifrån som gav utbildningsminister Jan Björklund anledning att i valrörelsen föreslå att lagstiftningen ska förtydligas så att skolledarnas befogenheter klargörs. Till den linjen har nu även Socialdemokraterna anslutit sig.
DO bekräftar indirekt att vissa typer av klädsel kan skapa problem i undervisningssituationen – eleven kunde ju delta just för att hon i praktiken ändå ofta visade sitt ansikte. Därmed är vi tillbaka till grundfrågan: vilka befogenheter exakt har skolledarna i de få fall där problem uppstår?