Att förespråka en fri och öppen värld tycks vara en självklarhet – väldigt få säger sig vara för det motsatta. Men praktiken skiljer sig som så ofta från retoriken. Att tusentals flyktingar mister livet längs Europas kuster är ett brutalt uttryck för denna dubbelmoral. Samtidigt som i stort sett alla säger sig värna om människors rätt att undkomma krig och förtryck och söka sig en bättre tillvaro, reser vi murar mot dem som försöker göra det.
Diskrepansen mellan fina ord och praktisk handling är tydlig även när det gäller det (förhoppningsvis) stundande frihandelsavtalet mellan EU och USA. Avtalet skulle betyda enorma vinster på båda sidor Atlanten. 20 procent ökad handel åt båda håll och 400 000 nya jobb inom EU är vanliga uppskattningar.
Men frihandel handlar inte bara om ekonomisk nytta. Det handlar lika mycket om att omsätta idéer om frihet och öppenhet i praktisk handling. Det handlar om att människor och företag, oavsett var de bor och verkar, ska kunna utbyta varor och innovationer med varandra, utan att begränsas av tullar, regleringar och handelskvoter. På samma sätt som människor borde kunna röra sig fritt för att söka sig en bättre tillvaro någon annanstans än där de råkar vara födda.
Men motståndet är inte desto mindre starkt. Att USA till följd av budgetkrisen ställde in den senaste förhandlingsrundan är förhoppningsvis en överkomlig motgång, förutsatt att kongressen tar sitt ansvar när skuldtaket måste höjas den 17 oktober.
Men även bortsett från detta finns det gott om orosmoment. Av samma anledning som fackförbundet Byggnads ropade ”Go home” till lettiska byggarbetare, ropar nu företrädare för jordbruket och andra sektorer på inskränkningar i det fria handelsutbyte som är tänkt att komma till stånd. Rivna gränser, för såväl människor som för varor och kapital, hotar rådande maktbalanser, och de som gynnas av dessa vill därför upprätthålla protektionismen.
Dessvärre är det snarare regel än undantag att särintressen får ett oproportionerligt stort inflytande över politiska processer. De vinster som kommer av exempelvis frihandel är utspridda på många privatpersoner och företag, medan de som tjänar på protektionismen är få och välorganiserade.
Frihandelsavtalet kommer att tröskas igenom otaliga förhandlingar. Men det viktiga är att särintressena inte får det avgörande inflytandet, på bekostnad av den överväldigande majoritet av människor som skulle tjäna på ett frihandelsavtal.
Motståndet mot frihandelsavtalet kommer också från ideologiskt håll, däribland Vänsterpartiet i EU-parlamentet. Antipatierna gentemot USA har alltid varit stora inom partiet, och de enorma välfärdsvinster som frihandelsavtalet skulle leda till går inte ihop med partiets grundpremisser. För Vänsterpartiet är det inte innovation och ekonomisk öppenhet som är grunden för välstånd och en stark välfärd, utan centralstyrning och ständigt ökande skattesatser.
Genom frihandelsmotståndet löper en röd tråd. Det handlar om motstånd mot en genuint öppen värld, med fri rörlighet för människor och fritt utbyte av varor, idéer och kapital, därför att denna frihet är skrämmande. Skrämmande därför att den hotar etablerade maktordningar, och skrämmande därför att den utmanar ideologiska övertygelser om hur världen ser ut. Detta motstånd är inte någon ny företeelse. De amerikanska ekonomerna Daron Acemoglu och James A Robinson kom förra året ut med den mycket uppmärksammade boken Why nations fail, som handlar om varför det finns sådana enorma skillnader i välstånd mellan olika länder. I boken visar författarna att rädslan för de omvandlingar och maktförskjutningar som konkurrens och frihet leder till, genom historien har varit en av hörnstenarna i försvaret av ofriheten och protektionismen.
Ett frihandelsavtal mellan världens två största ekonomier skulle skapa hundratusentals arbetstillfällen, öppna nya marknader för svenska företag och ge människor mer pengar att göra vad de vill med.
Det skulle vara en seger för alla de som önskar en värld där människor fritt tillåts utbyta varor och idéer med varandra, oavsett var på jorden de råkar vara verksamma. Låts oss innerligt hoppas att de som på grund av egenintresse eller ideologiska skygglappar vill sätta stopp för detta inte lyckas i sina föresatser.