En valrörelse innebär alltid lika delar lycka som hopplöshet för den politiskt intresserade befolkningen. Under några skälvande veckor handlar allting om politik eller de politiska partierna. Men under samma veckor försvinner också det redan i vanliga fall försvinnande lilla unset av eftertanke och förståelse ur det politiska samtalet.
När ett val ska vinnas finns inget utrymme för förståelse av motståndarnas argument. Det är ju vi som har rätt, det är oss ni ska rösta på. Affischbudskapen, reklamfilmerna och valdebatterna blir därefter.
Det handlar inte så mycket om att besegra motståndaren med genomtänkta argument som att övertyga väljarna om att det är just den egna bilden av verkligheten som är närmast sanningen. Det parti som vinner slaget om verkligheten får över väljarna på sin egen planhalva och tar ett stort kliv mot valseger.
För Moderaterna och Socialdemokraterna - de andra partierna får ursäkta, det är dessa två partier som leder regeringen respektive oppositionen - handlar det om bilden av arbetslösheten och Sveriges ekonomi. Går det bra eller dåligt för landet? Hur stor är arbetslösheten? Och vems förtjänst, eller fel, är det egentligen? Av allt att döma blir det en tvekamp in på målsnöret. Mer än någonsin tidigare är det också två jämnstarka parter som möts. I både ideologi, retorik, bildspråk och storlek har partierna närmat sig varandra.
Viljan att framstå som det stora ansvarstagande partiet var också det som präglade gårdagens lanseringar av både Moderaternas och Socialdemokraternas valkampanjer. Socialdemokraterna gör ett stort nummer av vad man anser vara regeringens misslyckande: väljarna ska påminnas om att över 200 000 ungdomar saknar jobb och att den totala arbetslösheten uppgår till närmare 470 000 personer.
Moderaterna å sin sida tecknar bilden av en lyckad mandatperiod. Affischerna andas trygghet, gemenskap och ett Sverige att vara stolt över. På DN Debatt skriver även Moderaternas partisekreterare Per Schlingmann om hur hans parti som ”politisk kraft företräder och ser alla människor - inte bara våra egna sympatisörer och väljare”.
Partisekreterarens ord avslöjar vad som gör det här valet så speciellt, varför det inte bara handlar om berättelsen om arbetslösheten och jobben, utan så mycket mer. I årets valrörelse står mer än bara regeringsmakten på spel för de två största partierna. För Moderaterna och Socialdemokraterna är den minst lika mycket en kamp om rollen som Sveriges statsbärande parti.
Valet om drygt en månad handlar inte bara om vilken regering som ska styra landet under fyra år framöver, utan också om vilket parti som ska få axla den mantel som traditionellt har burits upp av Socialdemokraterna. Det är därför budskapen är så lika. Det är därför som kampen om verkligheten är så viktig.
Men det är en ojämn tvekamp. Moderaterna och Socialdemokraterna må skugga varandra i opinionsmätningarna. När det gäller väljarnas förtroende i jobbfrågan vinner Fredrik Reinfeldt på knockout. En dryg tredjedel av de tillfrågade har ett stort förtroende för M i dessa frågor, bara en knapp fjärdedel för S.
Detta ska inte underskattas. Bägge partierna gör sitt bästa för att framstå som tunga och förtroendeingivande i ekonomiska frågor. Men det är bara det ena partiet som har väljarkåren med sig. Det ger självförtroende och trovärdighet som mycket väl kan räcka för att avgöra striden om regeringsmakten och rollen som det statsbärande partiet.