Vad vill miljöpartiet?
LEDARE Carl Schlyter heter mannen som ska ta över efter Per Gahrton. Hans uppgift är att föra in miljöpartiet i EU-parlamentet för att där göra sitt bästa för att föra ut Sverige ur EU. Snurrigt värre, med andra ord.
Detta är en ledare. UNT:s ledarsida är liberal.
Den 1 maj i år utökas EU med 10 nya medlemmar. Öst och Väst förenas. Det har blivit en sliten klyscha i EU-sammanhang att tala om historiska händelser, men detta är verkligen en sådan. Men högst på de grönas önskelista står alltså att Sverige så snart som möjligt skall lämna denna europeiska gemenskap. Det är anmärkningsvärt — om än inte förvånande.
Noterbart är också att det endast är de gröna i Sverige som har detta utträdeskrav på dagordningen. Partivännerna ute i Europa bejakar EU-samarbetet och den gröna europeiska partigruppen gör till och med ett försök
att ordna en gemensam kampanj i alla medlemsländer inför parlamentsvalet i juni.
Samtidigt dundrar språkröret Peter Eriksson mot Junilistan, som visserligen vill att Sverige ska vara med i EU men i övrigt verkar vara emot det mesta som EU gör. "Att flyga till Bryssel som EU-parlamentariker för att ta tillbaka EU:s makt till Sverige är lika intelligent som att flyga till Afrika för att jag älg", ryter Eriksson med en av sina oefterhärmliga liknelser. Det ligger naturligtvis en hel del i vad han säger. Men om detta gäller för missnöjespolitiker som "bara" vill bromsa EU bör det väl också gälla för miljöpartister som vill att Sverige ska kasta in samarbetshandduken helt och hållet?
Men på samma sätt som det går att ifrågasätta om Junilistan verkligen vill bevara grunden i EU — fri rörlighet för varor, tjänster, människor och kapital — är det inte utan att man undrar hur allvarligt menat miljöpartiets utträdeskrav är. På frågan om vad Schlyter vill arbeta med i EU-parlamentet svarar han "frågor om maten, global handelspolitik och att det finns för lite globalt tänkande i EU". Märkligt konkret och detaljerat för en man vars främsta mål enligt valplattformen är att få ut Sverige ur EU.
Samma känsla infinner sig när man lyssnar till Eva Goës, tvåa på listan. EU-valplattformen är "ett radikalt program för jämställdhet, handelspolitik och miljöpolitik". Betyder det att EU bör syssla med dessa frågor, men att Sverige helst inte ska beröras av de beslut som fattas?
Vad miljöpartiets EU-parlamentariker egentligen vill uträtta är således fortfarande höljt i dunkel. Slutsatsen blir att den som söker konstruktiv EU-kritik bör vända sig till något av de partier som bejakar Europasamarbetet. Där presenteras olika visioner om vad man vill och inte vill att EU ska göra. Det gemensamma för dessa partier är att de ser värdet av samarbete. Ensam är inte stark.