Sjukhusdirektör Lennart Persson konstaterar i ett pressmeddelande, att det nu krävs krafttag och en ökad takt i sjukhusets kostnadsanpassningsprogram. Akademiska sjukhuset är emellertid inte det enda universitetssjukhus som går med underskott och i likhet med dessa klarar man inte att lösa de fundamentala strukturella problem som orsakar en stor del av underskotten. I stället försöker man strama upp verksamheten med hjälp av årligen återkommande besparingsprogram, som sällan eller aldrig får avsedd effekt. En orsak är att dessa program inte är tillräckligt förankrade bland personalen. De inser visserligen att man måste spara pengar, men många av dem anser att de besparingar som görs är felaktiga. De upplever också att deras synpunkter på vad som kan, bör eller, kanske ännu viktigare inte bör göras sällan får något genomslag längre upp i beslutshierarkin.
Personalen saknar därmed många gånger incitament för att driva igenom besparingarna efter bästa förmåga. Resultaten blir också därefter.
Försämringen av Akademiska sjukhusets ekonomi utgör inget undantag. 50 miljoner kronor beror på ett ökat vårdbehov för länets invånare. ”Många vårdplatser på sjukhuset upptas av äldre, sjuka patienter som väntar på omvårdnadsplatser”, konstateras i sjukhusets pressmeddelande. Att många äldre, inte sällan multisjuka, patienter ligger kvar på akutsjukhusen längre än vad som är medicinskt befogat är inget nytt eller okänt problem. Det beror till stor del på att kommunerna inte är beredda att ta det vårdansvar, som de haft sedan i början av 1990-talet. Då tog de över en stor del av ansvaret för vården och omsorgen av äldre patienter från landstingen. Men i stället för att få vårdkedjorna att fungera väljer man att spara. I början av juni tas 13 av totalt 25 medicinska geriatriska vårdplatser bort på Akademiska sjukhuset.
Sjukhuset måste också betala tillbaka 32 miljoner kronor till landstinget av sin målrelaterade ersättning som betalats ut i förskott. Man har inte nått de uppsatta målen om bland annat kortare väntetider på akuten. Just en maxtid på akuten är dock något av ett slag i luften. Ett enkelt sätt att visa politisk handlingskraft i stället för att lösa de egentliga strukturella problemen, som att många söker vård på akuten i onödan eller att en stor del av dröjsmålet kan bero på väntan på en ledig vårdplats.
I en revisionsrapport om landstingets användning av målrelaterad ersättning från förra året konstateras bland mycket annat att de intervjuade vid sjukhuset anser att kostnaden för att uppnå målet om maxtiden på akuten är högre än ersättningen. Med andra ord lär man inte ha arbetat särskilt hårt för att uppnå det uppsatta målet.