20000 kronor, så stort blev skadeståndet till den läkare som greps på Astrid Lindgrens barnsjukhus misstänkt för att ha vållat ett för tidigt fött barns död. Först tre år senare frikändes hon.
Läkaren själv, hennes advokat och sannolikt många som följt målet medan det pågick, betraktar justitiekanslerns beslut om skadestånd som ett hån. JK skriver själv i sitt beslut att såväl polis som åklagare bör ha kritik för sitt sätt att genomföra förundersökningen. Redan från dag ett gick det fel. Läkaren greps av fyra oanmälda poliser på sin arbetsplats inför kollegor och anhöriga till patienter. Det begicks många fel under förundersökningen och även om läkaren inte satt häktad mer än en vecka, hade hon inte möjlighet att arbeta igen förrän domen föll efter tre år. En del av det skadestånd hon begärt motiveras av att hon under denna tid endast fått lön (för att arbeta i hemmet) och inte någon jourersättning vilket hon normalt får.
Sammanlagt har läkaren begärt tre miljoner kronor i skadestånd. Vi ska inte diskutera om detta är rimligt, vi kan nöja oss med att instämma i att 20000 kronor för tre års lidande är ett hån.
Det är inte första gången frågan om låga skadeståndsnivåer i Sverige diskuteras. Varje gång frågan aktualiseras handlar det om fall där det dömts ut skadestånd som uppenbart anses för låga. I fallet med läkaren har JK följt praxis som i det här fallet utgår från att man får 3000 kronor för första dygnet man sitter häktad och 1000 kronor för följande dygn. Att skadeståndet ändå blir dubbelt så högt motiverar JK med att förundersökningen skötts illa.
Det är väl närmast ett understatement.
Det finns många, inte minst verksamma inom rättsväsendet, som försvarar den svenska modellen - vi vill inte ha skadeståndsprocesser och skadeståndsnivåer som i USA.
Nu räknar läkaren från Astrid Lindgren och hennes advokat med att stämma staten i ett civilmål. Risken är att vi kommer att få fler sådana processer. Det bästa sättet att behålla den svenska modellen är att undvika skadestånd såsom det JK nu har tillerkänt läkaren. De kränkningar hon utsattes för under tre års tid måste av gemene man betraktas vara värda mer än 20000 kronor.