SCB:s stora valundersökning är en grym påminnelse för partierna om hur deras politik tas emot av olika väljargrupper. Till exempel bör Centerpartiet fundera på varför förstagångsväljarna flyr partiet och Socialdemokraterna bör göra motsvarande för storstadsväljarna.
Rubriken för undersökningen, där 9 000 svenskar tillfrågats, är given för de flesta nyhetsredaktioner: Oppositionen är i vinnarläge och har återtagit initiativet. Ledningen är sex procentenheter och inte sedan mätningarna startade 1973 har det block som varit i ledningen i maj förlorat valet i september.
Men en närmare titt på siffrorna bakom ger ändå vid handen att valet kanske inte är avgjort. För det första har inte oppositionen gått framåt i SCB-mätningen. Sedan förra valet, ja, men sedan novembermätningen 2009 har de rödgröna tappat i opinionen. ”Det har jämnat till sig” är också en tänkbar rubrik.
För det andra kommer uppfattningen om Alliansens medvind (som SCB-undersökningen nu bryter mot) från mätningar gjorda helt nyligen. Den senaste (Demoskop) gjordes 26 maj-2 juni och gav Alliansen ett lika kraftigt övertag, sex procentenheter. Och 70 procent av SCB-intervjuerna gjordes fram till 16 maj.
Vissa slutsatser är ofrånkomliga när SCB-siffrorna bryts ned. Det ena är att Moderaterna är på väg att vinna över Socialdemokraterna, särskilt i storstadsregionerna. Det andra är att Miljöpartiet vinner över Folkpartiet och Centerpartiet, särskilt i storstäderna och bland de unga. Här kan riksdagsvalet 2010 komma att avgöras.
Miljöpartiet är den största vinnaren sedan förra valet med ett fördubblat stöd i undersökningen. Det är lätt att se varifrån de nya väljarna kommer: Stödet i Stockholm är 16 procent i undersökningen, stödet bland förstagångsväljarna 18,4 procent. För Centerpartiet är motsvarande siffror 1,9 och 1,0 (!) procent.
För unga välutbildade storstadsbor är Miljöpartiet helt klart ett alternativ, även om man skulle ha borgerliga politiska värderingar. Möjligheten finns ändå att dessa väljare går tillbaka över blockgränsen på valdagen, då det ytterst kommer att handla om att rösta fram en rödgrön regering. Men då gäller det för FP och C att ha en politik att komma tillbaka till. Det räcker inte bara med att säga att Miljöpartiet inte är liberalt.
Folkpartiet kunde tacka och ta emot härom veckan när Maria Wetterstrand angrep Jan Björklund för skolpolitiken. Om Miljöpartiet skulle framhärda i valrörelsen är det ännu bättre. Skolpolitiken är FP:s trumfkort och oppositionen är alltjämt splittrad.
För Centerpartiet ser det fortsatt dystert ut. Baksmällan för näringspolitiken efter finanskrisen är tydlig och under 2010 har partiet sett sig om efter andra profilfrågor. Det enda som gäller för C är dock att komma tillbaka till sin gamla fråga, småföretagen. Här kommer de nya jobben, här finns boten mot arbetslösheten. Små och medelstora företag är också obruten mark utan initiativ från något håll. Kom med förslag, tack.
Moderaterna rider ensamma på framgångsvågen efter hanteringen av finanskrisen, där allt ljus hamnar på Fredrik Reinfeldt och Anders Borg. Men glädjen över detta, och glädjen över att vara på väg att krossa Socialdemokraterna i Stockholm (38,6 mot 20,9 procent i undersökningen) får inte ta över handen om man tänkt sig att regera vidare. Allianskollegerna måste släppas fram och Miljöpartiet måste bemötas som det rödgröna parti det är.
Alla partier bör också fundera på hur Sverigedemokraterna ska bemötas i valrörelsen. Trots medieskugga den senaste tiden ligger partiet med 3,9 procent fortfarande obehagligt nära riksdagsspärren.