Grekland är för närvarande en nation med kraftigt beskuren självständighet. När det på fredagen stod klart att privata långivare gått med på en uppgörelse som gör att landets skuldberg kan reduceras till hälften, ropades det inte hurra i Aten. Inte heller gläds grekerna över att man fått klartecken för nya stödlån. Nu väntar en tid av svåra umbäranden för det grekiska folket.
I välmående länder som Sverige är det däremot, om inte glada miner, så åtminstone en viss lättnad och lugn som råder. Beskedet om Greklands skuldavskrivning betyder mer tid för återhämtning i övriga Europa. Såväl länder som banker är beroende av en stabil valuta. Nu finns också tid att få stabilitetspakten på plats, och att färdigställa det skyddsnät av räddningsfonder som är under uppbyggnad.
Grekland får nu ut återstoden av det första stödlånet från 2010, 34 miljarder euro, och kan vänta sig nya lån på sammanlagt 110 miljarder euro. Lånevillkorens konsekvenser har hittills varit hårda, bara under 2011 förlorade 340 000 greker jobbet, och trycket kommer inte att minska.
Portugal ligger närmast till för en andra omgång stödlån och budskapet till Lissabon är att stödlån i kombination med skuldavskrivningar inte är en framkomlig väg. Grekland är unikt och åtgärderna var ett engångstillfälle. Framför allt skulle inte Angela Merkel och den tyska förbundsdagen acceptera att notan för Sydeuropas skulder ökade ytterligare. Det var knappt att det gick igenom den här gången.
Parlamentsvalet i april blir nyckeln till om och hur Grekland kommer att klara krisen. De senaste besluten om sparpaket har tagits av den oberoende bankekonomen Lucas Papademos, som leder den sönderfallande koalitionsregeringen. De båda maktpartierna, socialistiska Pasok och borgerliga Ny Demokrati, har under tiden kunnat distansera sig från de svåra besluten. Men snart måste de bekänna färg.
Egentligen är valet av politisk inriktning ganska lätt. Den som vill regera ett i alla avseenden självständigt Grekland under 2010-talet måste en gång för alla göra upp med det korrupta privilegiesamhälle som uppstått i spåren av 1970-talets militärdiktatur. Åtstramningspolitiken har redan nått vägs ände, då fler besparingar blir kontraproduktiva. Statskassan behöver tillväxt och det kan bara åstadkommas i ett reformerat Grekland med tydliga spelregler, där det framstår som en vettig idé att till exempel betala skatt.