Med tanke på Håkan Juholts inledande tid som S-ledare kan konkurrens inom välfärdssektorn bli en viktig fråga i valet 2014. Juholt har upprepade gånger talat om ”påreglering” då han anser att avregleringen gått fel på flera områden, till exempel i skolan där friskolekoncerners vinster flitigt används som argument för ... Ja, för vad egentligen?
Politiskt finns ju en stor enighet, mellan Alliansen, S och MP, om att valfriheten ska finnas och att kvaliteten i verksamheten är det viktiga. I den nya skollagen är regleringen av friskolor omfattande och det finns sanktionsmöjligheter för den som inte uppfyller kraven. Endast Vänsterpartiet förordar en återkommunalisering av skola och äldreomsorg.
Den nya antologin Konkurrensens konsekvenser - vad händer med svensk välfärd? (SNS Förlag) kommer säkert att refereras flitigt i kommande års debatter om välfärden. Det finns också en hel del matnyttigt i boken, som har ambitionen att sammanställa den aktuella forskningen på området. Däremot är det svårare att dra säkra slutsatser. Boken är mer en utgångspunkt för kommande forskning, då den pekar ut områden som behöver en närmare granskning.
Valfrihetsreformerna för omkring 20 år sedan var något av en revolution mot det mångåriga offentliga monopolet. Att kunna välja den el- eller teleleverantör som var mest konkurrenskraftig, den barnomsorg och skola som hade en speciell pedagogik eller den äldreomsorg som passade ens egna behov bäst fick stor påverkan på vardagslivet för många svenskar.
I dag tas detta mer eller mindre för givet och diskussionen handlar bara om kvalitet och kostnad, vad vi får för skattepengarna. Därför är slutsatsen från SNS forskningschef Laura Hartman på DN Debatt (7/9) inte riktigt relevant: ”Vi kan i dag konstatera att ... privata alternativ inte varit den mirakelmedicin många hoppades på”, skriver hon.
Men det var ju inte det som vi i första hand hoppades på när reformerna genomfördes. Effektivitetskravet har kommit senare. Och för övrigt kan inte antologin dra några slutsatser om huruvida fortsatt monopol varit ett bättre alternativ. Detta tillhör alltså vad som behöver granskas närmare den kommande tiden.
Det blir intressant att följa Socialdemokraternas fortsatta balansgång mellan reglering och valfrihet. Inom partiet finns sedan länge hela skalan av ståndpunkter, från Vänsterpartiets till dem som ser konkurrens som en förutsättning för välfärd: ”Sätt punkt för debatten om vinster i välfärden och låt kapitalisterna göra jobbet. Vi bör vara stolta över välfärden och företag som kan sprida den vidare till Europa”, skrev Robert Noord (S) och Magnus Sundberg på tankesmedjan Urban (S) på SvD Brännpunkt (27/3).
Widar Andersson, chefredaktör för Folkbladet (S), anser att friskolereformen lyckats med att ”få bort ett gammalt stelt, statligt system”. Han anser att slutsatserna i SNS-studien leder fel när effektiviteten får så stort utrymme i jämförelserna. En lärdom av studien är däremot att den tar upp vikten av att göra bättre uppföljningar och utvärderingar, anser han.
Detta bör också vara regeringens ledstjärna framöver. Offentligfinansierad verksamhet förutsätter ett bra system för att upptäcka eventuella brister. Om allt är på plats ska det inte spela någon roll för skattebetalaren om utföraren är privat eller offentlig. Det är kvaliteten som räknas. Och valfriheten.