Väljarna får köpa grisen i säcken
Detta är en ledare. UNT:s ledarsida är liberal.
Det statsråd som för tillfället ansvarar för frågan, socialminister Berit Andnor, har länge sagt nej till fler pappamånader. Statsminister Göran Persson är av samma åsikt, uttryckt så sent som i torsdagens partiledarduell.
De båda regeringsföreträdarna kan säga att de har stöd av den socialdemokratiska partikongressen, som för ett halvår sedan under uppseendeväckande och uppslitande former sade nej till utökad kvotering av
den befintliga föräldraförsäkringen. Strax innan debatten skulle börja deklarerade nämligen Han Som Bestämmer att oavsett vad kongressen beslutade skulle det inte påverka partiets politik. "Kongressen styr inte regeringsarbetet direkt", påpekade Persson.
Men det tänker uppenbarligen inte förespråkarna av en annorlunda föräldraförsäkring nöja sig med. I frontlinjen för kravet på fler öronmärkta månader för respektive förälder står Nalin Pekgul, ordförande i socialdemokratiska kvinnoförbundet. Åtminstone tre månader, till skillnad från dagens två, bör vara kvoterade, anser hon och vill få in detta som en punkt i partiets valmanifest.
Det innebär förvisso en reträtt från det ursprungliga kravet, som innebar en tredelning av försäkringen. Fem månader vikta för pappan, fem månader för mamman och fem månader som föräldrarna får dela efter eget tycke. Förslaget lades ursprungligen fram av regeringens egen utredare, förre SSU-ordföranden Karl-Petter Thorwaldsson, och förutsätter förstås att en av världens mest generösa föräldraförsäkringar inte bara delas annorlunda utan också förlängs med ett par månader.
S-kongressens kompromissbeslut blev att om försäkringen någon gång i framtiden byggs ut bör fler månader bli öronmärkta för pappan respektive mamman. Men nu vill alltså Nalin Pekgul att det införs en till pappamånad, även om det totala antalet månader inte blir fler.
Oavsett vilka formuleringar som möter väljarna när det socialdemokratiska valmanifestet väl är skrivet kan ingen vara säker på vad som kommer att ske efter valet. Om Nalin Pekgul får som hon vill, vad hindrar Göran Persson från att strunta i valmanifestet på samma sätt som han åsidosatte partiets högsta beslutade organ, kongressen? Och om kravet inte skrivs in, hur ska väljarna tolka det? Kommer Göran Persson vika sig för något av samarbetspartierna, som båda vill ha fler kvoterade månader? Eller kommer han att plötsligt byta fot, påverkad av den starka interna opinionen i det egna partiet?
Det är ingen hemlighet att frågan om föräldraförsäkring, liksom många andra delar av familjepolitiken, splittrar även den borgerliga alliansen. Nu, om inte förr, borde det bli tydligt för var och en att en lika tydlig spricka finns inom socialdemokratin.
Skillnaden är att medan väljarna via valsedeln ges möjlighet att signalera vilket parti inom alliansen man föredrar kräver socialdemokraterna att man köper grisen i säcken.