Väljarna kräver mer
Detta är en ledare. UNT:s ledarsida är liberal.
I dag träffas också de fyras gäng inom alliansen. Efter förra årets Högforsmöte hemma hos Maud Olofsson är det dags för Göran Hägglund att bjuda på hembakt i Bankeryd. På dagordningen står framför allt förhandlingar om ekonomiska frågor.
Medan det kommer att gnisslas en hel del tänder i vänsterkartellen lär det vara ett glatt gäng som träffas i Bankeryd. Alliansen har hittills inneburit stor succé för de fyra borgerliga partierna. Bäst går det naturligtvis för moderaterna, men även de andra har anledning att glädjas åt att alla opinionsmätningar för närvarande pekar på ett maktskifte nästa höst. Försprånget till de rödgröna är stort, om än inte betryggande.
Men förväntningarna inför Bankerydsmötet har skruvats upp. Den här gången räcker det inte att bara komma med bra fototillfällen. Ingen kan begära att de fyra partierna ska enas om allt, men de måste lösa
upp en del av de knutar som återstår.
Faktum är nämligen att vänsterkartellen, trots den stora splittringen mellan de tre partierna, kommer att lyckas förhandla fram en budget. Det ger dem en styrkefördel. Allianspartierna har inte ens ambitionen att presentera en gemensam budgetmotion. De som förväntar sig en sådan kommer att bli besvikna.
Men oavsett vilka de konkreta resultaten blir (eller inte blir) av Bankerydsförhandlingarna är det viktigt att alliansens partiledare är tydliga på två punkter. För det första måste alla inblandade vara medvetna om att allt — verkligen allt — är förhandlingsbart. Att ställa ultimatum leder ingen vart. På den punkten verkar de också ha lärt sig läxan från tidigare misstag.
För det andra måste beskedet till väljarna vara tydligt: Att vi inte har enats om allt före valet innebär inget problem. När väljarna fått säga sitt och styrkeförhållandena mellan de regeringsbildande partierna är klargjort kommer även besvärliga knutar att lösas upp. Det parti som lovar att under inga omständigheter gå med på antingen det ena eller det andra, begår ett stort misstag.
Lars Leijonborg har fel när han säger att det räcker för alliansen att vara mer enig än vänsterkartellen. Det uppnådde man redan när alliansen bildades. Väljarna kräver mer än så.