För en politiker måste det vara viktigare att genomföra det man tror på än det man tror att väljarna vill ha. Hanteringen av frågan om vinster i välfärdsföretag visar att många har en del att lära på den punkten. Det är i alla fall rimligt att tro att sprickan i Socialdemokraterna delvis beror på opinionsundersökningar som visar att en majoritet (till exempel 77 procent i Novus undersökning 2/10) är emot vinst i välfärden.
Men det är ingenting konstigt med tanke hur frågorna har ställts. Etthundra procent svarar sannolikt ja på frågan ”vill du att dina skattepengar ska gå till vården, skolan och omsorgen i stället för till vinster i ett skatteparadis?” Samtidigt svarar en majoritet av svenskarna ja på frågan om det ska finnas valfrihet i välfärdssektorn – och det finns säkerligen också ett brett stöd för fri företagsamhet.
S-distriktet i Stockholms län insåg för drygt en månad sedan att det måste gå att hantera problem i välfärdssektorn utan att förbjuda vinster och därmed strypa allt gott som valfriheten fört med sig. Förslaget om en etisk kod för företag som verkar i välfärdssektorn har sedan fått stöd av TCO, av näringslivet (tjänsteföretagen i Almega) och nu också av socialminister Göran Hägglund (KD) på SvD Brännpunkt (17/10).
Hägglund efter lyser en bred överenskommelse om en etisk plattform för vård- och omsorgsföretagen, en plattform som regeringen, kommuner och landsting samt arbetsmarknadens parter kan ställa sig bakom. Problemen som ska hanteras av dessa ramar är exempelvis kvalitetskrav och uppföljning samt transparens i företagen gällande ekonomin och villkoren för de anställda.
Vinsterna med ett sådant system är flera. Det blir svårare att sprida rykten om förhållanden på företagen och att kvalitetsmålen blir tydliga för alla. Det är också smart att låta arbetsmarknadens parter vara med och utforma riktlinjerna, det är ett klassiskt svenskt framgångsrecept.
Andelen svenskar som accepterar det i dag mycket vaga begreppet ”vinst i välfärden” kan komma att öka väsentligt om man vet vilken vinst det handlar om och hur den kommit till. Däremot kommer nog andelen som motsätter sig all valfrihet i välfärden att vara tämligen konstant. Och den linjen kommer nog även fortsättningsvis att gå rakt igenom det socialdemokratiska partiet, oavsett vad kongressen beslutar till våren. Inte minst uttalandena från S-distrikten i Skåne och Stockholms stad tyder på det.
Medan processen fortgår inom S har alliansregeringen allt att vinna på att fortsätta stärka tilltron till såväl offentlig som privatdriven vård, skola och omsorg. Ett kvalitetssystem med etiska riktlinjer kan definitivt bidra till detta. ”Det ska inte spela någon roll vad det står på skylten”, brukar det heta om alternativa driftsformer. 20 år efter valfrihetsreformen kanske det snart inte gör det heller.