Det skulle väl egentligen ha handlat om valet till EU-parlamentet om några veckor och partiernas åsikter om det. Men som ofta förr urartade partiledardebatten i riksdagen i går till en diskussion om EU över huvud taget.
Det slutade med att statsminister Göran Persson som vanligt recenserade motståndarna, och som vanligt fick de underkänt. Möjligen var han mer kritisk mot folkpartiledaren Lars Leijonborg än han brukar vara. Däremot tycks statsministern ännu inte ha funderat ut någon riktigt bra strategi gentemot moderatledaren Fredrik Reinfeldts mjuka men effektiva debattstil.
Moderatledaren sträckte till och med ut en hand till statsministern i försvarsfrågan och efterlyste en bred överenskommelse. Men moderaterna och regeringen står i dagens läge mycket långt från varandra och regeringen diskuterar ju faktiskt försvaret med stödpartierna, trots att den frågan uttryckligen inte ingår i samarbetet. Så gissningsvis blir det inte mycket av den moderata gesten.
Göran Persson ville som vanligt göra valet den 13 juni till ett val mellan höger och vänster. Han ville se EU som en helt mellanstatlig organisation, där självständiga stater fattar beslut. EU-kommissionen hade han uppenbarligen helt glömt för tillfället, liksom det faktum att en rad frågor som berör den inre marknaden redan i dag avgörs med majoritetsbeslut. Med statsministerns upplägg måste hela EU göras om till ett frihandelsområde eller också bör Sverige lämna unionen. EU är och förblir en unik blandning av mellanstatlig och överstatlig union, oavsett vad Göran Persson säger.
Han betonade också att skattefrågor, som miljöskatter, absolut inte ska beslutas av EU, liksom inte heller försvarsfrågor eller utrikespolitik. Här fick han ordentligt mothugg av centerns Maud Olofsson, som numera framstår som den största EU-entusiasten i gänget.
Regeringarna ska sköta EU:s politik efter att först ha inhämtat direktiv från respektive parlament, ansåg statsministern. Och detta trots att han just fått kritik av riksdagens konstitutionsutskott för att han inte rättat sig efter riksdagen vid sina framträdanden i EU.
Så långt har statsministern alltså kommit efter sin glödande EU-entusiasm i samband med det svenska ordförandeskapet 2001. Antingen har han bara tappat intresset efter brakförlusten i eurovalet förra året eller också är det fråga om en extremt taktisk anpassning efter vad han tror är svenska folkets negativa syn på EU. Vad var det nu EU-kommissionären Margot Wallström sade om bristande ledarskap?
Göran Persson utmålade det omtalade tjänstedirektivet som ett hot mot skolan, vården och omsorgen och dessutom mot kollektivavtalen. Det kanske inte stod så rent ut i direktivet, men det kunde i alla fall bli så, varnade statsministern. Och avslutade magnifikt: "Människovärdet är större än marknadsvärdet."
Efter det talet undrar man om Sverige faktiskt är med i EU och så fall varför? Hur kommer det sig att Göran Persson säger att miljöpartiet och vänsterpartiet inte kan delta i regeringen främst på grund av deras krav på att Sverige ska lämna EU och deras syn på utrikespolitiken? Då måste det ju finnas någon skillnad i alla fall.