är det en medveten provokation mot vänsterpartiet.
Här går gränsen, dundrade Ohly och förklarade att det inte blir några förhandlingar om höstbudgeten om Göran Persson vidhåller sin uppfattning om EU:s konstitution.
Det är högst begripligt att Lars Ohly tar till storsläggan. Han och hans parti skakas just nu av det ena avhoppet efter det andra. Efter Gudrun Schymans spektakulära utträde ur partiet och Karin Svensson
Smiths övergång till miljöpartiet meddelade i går Hanna Zetterberg och Anja Karlsson att de lämnar partistyrelsen.
Det är informella maktstrukturer som styr partiet, deklarerade Hanna Zetterberg i en Ekointervju. Besluten tas i privata sammanträdesrum i stället för under ordnade partidemokratiska former, avslöjade hon vidare
Lars Ohly gjorde genast avbön och lovade bot och bättring. Inte konstigt, med tanke på att Hanna Zetterberg och Anja Karlsson inte kan utmålas som politiska svikare. Till skillnad från Karin Svensson Smith kan de räknas in i partiets traditionalistiska fålla.
Det är dock tveksamt om det hjälper Ohly att hålla samman ett parti som nu tycks rämna på alla ledder. Om fler nu hoppar av det inre partiarbetet blir situationen ohållbar för den nuvarande partiledaren. Den bräckliga inre situationen gör också att de varningar som Ohly utfärdar mot regeringen löper risk att mista sin tyngd.
Partiets kris hindrar dock inte partistyrelsen från att fortsätta på den traditionella vägen, upptrampad av många generationer kommunister. I den valplattform som partistyrelsen lade fram igår återfinns idel välkända gamla krav. Inga utgiftstak i statens budget, den fulla sysselsättningen är överordnad inflationsbekämpningen, mer pengar till offentlig sektor, skattehöjning på högre inkomster är något av innehållet i plattformen.
Kraven lockar kanske de gamla traditionalisterna men knappast de feminister som på vänsterkanten söker sig en politisk hemvist. De verkar inte ha mycket att hämta hos dagens vänsterparti.