Alla de tre baltiska staterna tillsatte 1998 historikerkommissioner, med starkt internationellt inslag, för att granska, analysera och formulera slutsatser om sin historia under det dryga halvsekel då de var ockuperade - först av Sovjet 1940-1941, sedan av Nazi-Tyskland 1941-1944 och därefter åter av Sovjet fram till befrielsen och återupprättandet av självständigheten 1991.
Häromdagen presenterade Mart Laar, tidigare premiärminister i Estland i ett par omgångar och själv historiker (men inte medlem av historikerkommissionen) de slutsatser som kommissionen nått om de två första ockupationerna där arbetet slutförts, för den tyska ockupationens del år 2001 och för den första sovjetiska i år. Den tredje etappen kommer det rimligen att ta lång tid att slutföra - eftersom det handlar om en så lång tidsperiod och där materialinsamlingen dessutom försvåras av att de ryska arkiven nu åter, efter några gynnsamma år på 1990-talet, i allt högre grad stängs.
Det handlar om en lågmäld redogörelse och en saklig och nyanserad analys. Huvudansvaret placeras där det hör hemma, hos de båda ockupationsmakterna. Men estniska medlöpares roll i och medansvar för krigsförbrytelserna och brotten mot mänskligheten under de båda ockupationerna döljs ingalunda, utan lyfts fram med all tydlighet. Den sista meningen i rapporten, i min högst inofficiella översättning från engelskan, ger en god sammanfattning:
"Det är orätt att en hel nation skall skuldbeläggas för handlingar som begåtts av några av dess medborgare; men det är lika orätt att dess brottslingar skall kunna skydda sig bakom en mask av att vara offer".
Rapporterna från de baltiska historikerkommissionerna får i sinom tid nagelfaras och kritiseras i den internationella vetenskapliga och politiska debatten. I den debatten kommer Ryssland säkert att delta. Däremot vore det naivt att vänta sig att landet skulle visa den ödmjukheten och respekten att man på motsvarande hederliga och självkritiska sätt skulle analysera föregångaren Sovjetunionens historia i Baltikum.
Det kan man säga med så mycket större säkerhet som den ryska propagandan redan sedan många år bedrivit en lögn- och hetskampanj mot de baltiska staterna, både när det gäller historien och dagens förhållanden.
En av dem som senast nappat på kroken är Stellan Hermansson, en gång revolutionsromantisk ordförande för det dåvarande vpk:s ungdomsförbund, numera politisk tjänsteman vid GUE/NGL-gruppen i Europaparlamentet, den samling av övervintrade Moskva-kommunister och gamla stalinister som väns-terpartiet av någon anledning valt att ansluta sig till.
Kamrat Hermansson har besökt Lettland och "guidats runt" av en viss Martijans Bekasovs från socialistpartiet. (Socialistpartiet är lika med det gamla lettiska kommunistpartiet från sovjettiden). I en artikel i vänsterpartiets medlemstidning Vänsterpress återger han med pedantisk och kritiklös noggrannhet den desinformation som kamrat Bekasovs proppat i honom.
Det intressanta är inte de historiska ensidigheterna eller faktafelen beträffande dagens situation. Det intressanta är i stället att en framträdande vänsterpartist i en artikel i vänsterpartiets medlemsorgan med den svinaktiga rubriken Lettland hyllar SS åter-igen med hull och hår sväljer det ryska/sovjetiska perspektivet på Baltikum - precis som de svenska kommunisterna gjorde under decennierna av sovjetisk ockupation.
Mer är den s k uppgörelsen med det förflutna tydligen inte värd. Ohlys vänsterparti lyssnar (åter) på Kremls klockor.