Vänsterpartiets cirkelgång

Uppsala2005-06-10 00:00
Detta är en ledare. UNT:s ledarsida är liberal.
UNT 10/6 2005. Var tredje riksdagsledamot för väns­terpartiet slutar efter valet 2006. Alla utom en tillhör den grupp som vill ha ett parti som förmår attrahera och välkomna också andra än inbitna kommunister. Allt talar för att det är en öns­kan som delas av många av vänsterpartiets väljare.Var tredje riksdagsledamot för väns­terpartiet slutar efter valet 2006. Alla utom en tillhör den grupp som vill ha ett parti som förmår attrahera och välkomna också andra än inbitna kommunister. Allt talar för att det är en öns­kan som delas av många av vänsterpartiets väljare.
Men bland vänsterpar­tiets medlemmar är bilden, som den tydligt framträtt vid de senaste partikongresserna, en annan. Stora grupper vill helst glömma också de något halvhjärtade försök att bryta med kommunismen som gjorts de senaste trettio åren.
Vänsterpartiets utveckling går runt i samma cirkel decennium efter decennium. Man lyckas då och då, senast under Gudrun Schymans tid, attrahera allmänt vänstersinnade personer utan starkare bindning till
kommunismen. Och gång på gång upprepas samma historia. De som hoppats på ett bredare parti isoleras, stöts bort eller lämnar frivilligt eftersom partiets kärna alltjämt vill hålla fast vid det förgångna.
Cirkelgången bör inte förvåna någon. Tror man på kommunismen så tror man på en ideologi som definitionsmässigt utesluter and-ra synsätt. Det är därför som kommunistiskt styrda länder aldrig varit demokratiska. Och därför kan inte heller en kommunistisk partimajoritet acceptera att partiets politik styrs av andra än kommunister.
Icke-kommunister kan få vara med, men bara om de accepterar kommunisternas tolkningsföreträde. De som inte gör det blir passiva eller byter parti. Nu sker det på nytt. Och partiet är tillbaka på ruta ett.
Läs mer om