I Spanien spelade det helt säkert en roll att landet haft en god utveckling de senaste decennierna och fått cirka 80 miljarder kronor i bistånd från EU. I andra länder röstar väljarna ofta för och emot regeringen i stället för den fråga som omröstningen gäller.
I Frankrike fruktar man att inställningen till Turkiet som blivande EU-medlem kommer att avgöra folkomröstningen. I Nederländerna tror man att åsikter om invandring kommer att bestämma resultatet. Mot den bakgrunden säger en folkomröstning inte särskilt mycket om väljarnas inställning i den fråga som ställs.
Det finns som bekant en massiv majoritet i riksdagen mot folkomröstning. Det visar att partierna inte är representativa för väljarna, anser anhängarna av folkomröstning. Det visar att folk inte har tänkt igenom saken, menar motståndarna.
Många människor tror att folkomröstningar på något sätt är mer demokratiska. Då får ju folket säga sitt. Att förslaget till författning är komplicerat har ingen betydelse, framhöll till exempel Junilistans Nils Lundgren i tv i går. När man röstar i det vanliga valet måste man ju sätta sig in i alla politiska frågor, påstod Nils Lundgren.
Men det visar på en grav missuppfattning. Ett vanligt val innebär inte att väljaren känner till alla frågor. Partierna har program som väljaren tar ställning till. Den ideologiska grunden ger en uppfattning om i vilken riktning partiet vill påverka utvecklingen. Man kanske inte gillar allt som partiet föreslår men man sympatiserar med grunderna. Och partiet har tagit ansvar för att förslagen hänger ihop. Så är det inte i folkomröstningar.
Valdeltagandet i riksdagsvalen är högt medan folkomröstningar normalt lockar betydligt färre. Enbart av det skälet skulle man kunna hävda att ett riksdagsbeslut är mer demokratiskt än en folkomröstning.
Om man sköt upp beslutet om den nya EU-författningen till efter riksdagsvalet 2006 skulle argumentet att folket inte har fått säga sitt inte längre vara relevant. Då skulle man också få besked om hur viktigt väljarna anser att förslaget till ny författning för EU är. Frågan sätts in i sitt naturliga sammanhang.
EU är ju en del av svensk politik, helt enkelt en politisk nivå ovanför kommuner, landsting och riksdag. Dessutom är det ju medlemsländernas regeringar som har mest makt i EU, och det är riksdagsvalet som avgör vem som kan bilda regering.
Det blir visserligen bråttom, den nya riksdagen måste ta beslutet om den nya författningen före november 2006, men omöjligt är det inte. I valrörelsen kan frågan diskuteras utförligt. Om väljarna inte tycker att frågan är viktig kan de ändå lägga sin röst på det parti som de gillar bäst och därmed höja valdeltagandet. Om väljarna tycker att frågan om författningen är avgörande kan de välja parti efter det.
Vid det laget har alla andra länder i EU tagit ställning. Kanske har England och möjligen något annat land då redan röstat nej och då är hela frågan inte längre aktuell.
I alla händelser skulle ett beslut om att avgöra frågan i den svenska riksdagen efter valet i september 2006 ta vinden ur seglen på dem som kräver folkomröstning. Junilistan skulle knappast ha något att hämta. Och kritiken mot att ta beslutet i riksdagen skulle knappast kunna locka många röster.
Om beslutet om EU:s nya författning avgörs efter ett riksdagsval har väljarna fått chansen att säga sitt efter att ha satt in frågan i sitt sammanhang. Och fattar riksdagen sedan "fel" beslut kan väljarna ställa sina riksdagsledamöter till ansvar. Så sker inte efter en folkomröstning.
Gunvor Hildén
fristående kolumnist
fristående kolumnist