Vänta med firandet, Nuder!

Uppsala2006-01-19 00:00
Detta är en ledare. UNT:s ledarsida är liberal.
Vi går mot bättre tider. Ams förutspår en ökning av antalet sysselsatta med 66 000 nästa år. Generaldirektören för Ams, Bo Bylund, är glad. Finansminister Pär Nuder är överlycklig, särskilt, som han säger, "för de arbetslösas skull". Men det finns goda anledningar att titta närmare på situationen innan firandet börjar.

För det första består runt hälften av de nytillkomna arbetstillfällena av arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Här ingår praktikplatser, friår och de så kallade plusjobben — en modern variant av offentliga nödhjälpsarbeten, trots statsministerns försäkringar om att det visst handlar om "riktiga jobb".
@3a Text:När åtgärderna skalats bort återstår ett nettotillskott på 30 000—35 000 riktiga arbetstillfällen till den svenska ekonomin nästa år. Om prognosen förverkligas, vilket prognoser sällan gör, oavsett om de gäller jobb eller väder, kan regeringen i alla fall i ett kortare perspektiv känna sig nöjd.
Samtidigt förskräcker de mer långsiktiga arbetsmarknadsproblem som den svenska ekonomin brottas med. Med över 370 000 öppet arbetslösa eller i arbetsmarknadsåtgärder har nog många svårt att stämma in i Pär Nuders glädjevisor. Till detta antal kan dessutom läggas dem som gett upp hoppet och slutat att söka arbete. Många av dessa människor, som skulle vilja och kunna arbeta, återfinns i dag bland högskolestuderande eller bland de över 700 000 personer som ingår i gruppen förtidspensionerade eller sjukskrivna.

Vissa grupper har det särskilt tufft på dagens arbetsmarknad. För ungdomar respektive utomeuropeiska invandrare är arbetslöshets­talen tvåsiffriga. Bland akademiker har arbetslösheten inte varit så stor sedan 90-talskrisen.
Det är tydligt hur svensk arbetsmarknad blir alltmer uppdelad mellan dem som sitter säkert i fasta anställningar och dem som hamnat utanför, med små möjligheter att ta sig in.
Det är här skon klämmer. Den borgerliga alliansens förslag att göra det mer lönsamt att arbeta är bra, men löser inte ensamt huvudproblemet: bristen på arbetstillfällen. De flesta människor vill arbeta, men möts av ett samhälle där bidrag ofta är det enda som erbjuds.
Om arbetstillfällena nu ökar borde socialdemokratin i alla fall kunna ge upp tron på den populära idén att ekonomisk tillväxt inte längre leder till fler jobb. USA är ett exempel på att denna tes inte håller. Från detta land finns en hel del att lära när det gäller hur man skapar en dynamisk arbetsmarknad.

Men lärdomarna, lägre skatter och mindre regleringar, är nog en medicin som inte faller socialdemokratin i smaken.
I brist på nytänkande och visioner väljer regeringen i stället att tillämpa beprövade metoder: Lite stödpengar här, lite skatteomläggning där, in med några fler i bidragsberoende och i övrigt låtsas som om allt är frid och fröjd.
Läs mer om