Väntad återremiss
Som väntat blev det återremiss av Musikens hus-ärendet vid kommunfullmäktiges maratondebatt i måndags kväll. Med en så kallad minoritetsåterremiss lyckades motståndarna skjuta upp beslutet.
Detta är en ledare. UNT:s ledarsida är liberal.
blötts under decennier. Det är naturligt att ifrågasätta det rimliga i att återföra frågan till kommunstyrelsen. Några stora förändringar kan ju knappast ske under de två—tre veckor som återstår till nästa sammanträde.
Men det finns självfallet frågetecken kring hela projektet, frågetecken som möjligen ignorerats av majoriteten hittills, och som ännu inte kan rätas ut.
Konsert- och kongresshuset är ju en framtidssatsning. Det skall erbjuda plats inte bara för konserter utan också för de kongresser som i dag går Uppsala förbi för att det saknas lämpliga lokaler. Att i varje detalj förutse exakt hur många konserter respektive kongresser som tillkommer är ju omöjligt. Men det ville motståndarna i kommunfullmäktige ha.
Någon marknadsundersökning, som krävdes i återremissyrkandet, går förstås inte att göra under den korta tid som är kvar fram till det avgörande mötet. Också andra krav i återremissen är svåra att genomföra.
Det gäller exempelvis "projektets totala ekonomiska utveckling" och kravet på att tecknade uppdrags- och sponsorsavtal skall redovisas. Däremot måste oklarheterna kring avskrivningstiden för huset redas ut eftersom det har betydelse för driftskostnaderna.
Det fanns skäl att befara att måndagens debatt skulle färgas av den häftiga och många gånger osakliga debatt som under de senaste månaderna rasat kring konserthusbygget. Men så blev det inte.
Motståndarna hävdade enträget att det inte går att investera stort när kommunens pengar inte räcker till det nödvändigaste i vården, skolan och äldreomsorgen. Varpå förespråkarna pekade på att konsert- och kongresshuset är en viktig faktor för utvecklingen av Uppsala. Det vore synd att påstå att någondera parten vann den debatten.
Men framför allt utvecklade sig debatten till en intressant kulturpolitisk åsiktsbrytning där musik avfärdades som "finkultur" av bl a centerns kommunalråd Lars O Ericsson och där miljöpartiets Jonas Åsenius, som upprörts över subventionerna till Stadsteatern, passade på att förvarna om att han vill se en radikal omläggning av kulturpolitiken.
Debatten om Musikens hus handlar sannerligen inte bara om Musikens hus utan har fått bli en intressant symbol för kommunens verksamhet i stort.
Diskussionen har varit häftig under de senaste månaderna men ingenting talar för att några nya viktiga argument kan komma fram de närmaste veckorna. Ett avgörande beslut i måndags hade varit bäst.