Var det Blairs fel?
Irakkriget startades på felaktiga premisser. Informationen om massförstörelsevapen var falsk eller överdriven. Men var den också beställd av Blair och Bush?
Detta är en ledare. UNT:s ledarsida är liberal.
Det finns alltid de som utgår från att missar av detta slag inte alls är missar utan resultatet av en stor konspiration. Regeringarna i USA och Storbritannien skulle i detta fall ha tvingat sina underrättelsetjänster att hitta på argument för ett beslut som redan hade fattats.
Lätt att tro på materialet
Men Butlerkommissionens slutsats är faktiskt trovärdig. De regeringar, t ex den franska och den tyska, som motsatte sig kriget hade i princip samma underrättelseunderlag som britter och amerikaner. Också de trodde på uppgifterna, men drog andra slutsatser om vad som borde göras.
Saddam Husseins eget beteende och det faktum att Irak obestridligen hade massförstörelsevapen, som upptäcktes och förstördes under 1990-talet, gjorde att det var lätt att tro att gamla vapenprogram återupptagits. Det är också mycket möjligt att Saddam Hussein av sina underhuggare förleddes att tro att olika återupptagna vapenprogram avancerat betydligt längre än vad de faktiskt hade. Sådant har hänt förr i diktaturer.
Formell granskning kan utebli
Butlerkommissionen friar Blair och den brittiska regeringen från anklagelsen att ha beställt eller förfalskat uppgifter om massförstörelsevapen, men dess slutsatser är ändå besvärande. Rutinerna för kontroll och bedömning av underrättelsematerial är uppenbarligen dåliga. Och den informella ledarstil som kännetecknar Blair som premiärminister betyder i ett fall som detta att en genomtänkt formell handläggning och granskning av känsliga frågor lätt kan utebli.
Förtroendet minskar
Även om Blair alltså inte pekas ut som skyldig till förfalskning eller otillbörlig påverkan så är ändå resultatet av Butlerkommissionens rapport att allmänhetens förtroende för premiärministern minskar. Samma process sker i USA, där en senatsrapport om Irakkriget nyligen kom till samma slutsatser som den brittiska rapporten. Det är uppenbart att detta just nu verksamt bidrar till att opinionsstödet för president Bush svajar. Utmanaren John Kerry, som till skillnad från Bush har gedigen utrikespolitisk erfarenhet, uppfattas i dag som väl så trovärdig som presidenten i frågor som rör den nationella säkerheten.
Om ett maktskifte i USA i höst nu förefaller fullt möjligt så är situationen i Storbritannien helt annorlunda. Den konservativa oppositionen uppfattas inte som regeringsduglig och kan inte använda Irakfrågan som vapen mot Blair eftersom man själv hade precis samma åsikt om kriget. Det parti som kan vinna poäng är Liberaldemokraterna, som hade föredragit att låta FN-inspektionerna fortsätta. Men en omfördelning av röster och mandat från Labour till Liberaldemokraterna leder knappast till regeringsskifte.
Det som realistiskt kan beröva Blair en tredje mandatperiod vid makten är en revolt inom det egna partiet.