Hotelserna är så orimliga och påståendena så överdrivna att det är lätt att avfärda krigshetsen från Pyongyang som enbart retorik. Nordkorea har uppenbarligen inte möjlighet att nå USA:s fastland – bortsett från Alaska – med några missiler, kärnvapenbärande eller ej. Beslutet att bryta det avtal från 2007 som ledde till att tillverkningen av plutonium upphörde innebär inget akut hot, eftersom det tar minst ett år att få i gång fabrikerna igen. Allt talar för att regimens högsta prioritet är att överleva, vilket knappast är förenligt med ett militärt angrepp mot vare sig Sydkorea eller USA.
Det paradoxala är att krigshetsen säkeligen är avsedd att tjäna just detta syfte. Den tredje härskaren av den kommunistiska dynastin Kim, den inte ens trettioårige Kim Jong- Un, anser sig synbarligen behöva stärka sin auktoritet både över befolkningen och över militären. Den enda möjlighet som står till buds är att med hjälp av hotelser mot omvärlden söka försäkra sig om bistånd i form av bränsle, mediciner, livsmedel eller annat eller om löften att få sitta kvar i orubbat bo. Att Kim den tredje går till ännu extremare överdrifter än sina företrädare kan kanske förklaras just med hans ungdom och hans i utgångsläget svagare position.
Men ingen kan med säkerhet svara på frågan om Kim Jong- Un eller någon i hans närhet förmår behålla kontrollen över den process man satt i gång. Att retirera kan vara liktydigt med att förlora ansiktet och tappa mark i förhållande till andra spelare i det skumrask som råder i Nordkoreas högsta ledning.
Historien innehåller många exempel på hur politiskt ledande grupper drivit fram livsfarliga aktioner trots att de varit medvetna om att de långsiktigt måste leda i fördärvet. Den amerikanska historikern Barbara Tuchman beskrev ett antal sådana exempel, från antiken till Vietnamkriget, i den berömda studien The March of Folly. Också det japanska angreppet på Pearl Harbor 1941 passar in i denna bild.
Även om sannolikheten för en nordkoreansk attack mot USA är mycket liten så är risken för någon form av attack mot Sydkorea större. 2010 sänktes ett sydkoreanskt krigsfartyg och samma år bombarderades en sydkoreansk ö med femtio dödsoffer som följd.
Sydkorea leds i dag av en nyvald och utrikespolitiskt oprövad president, Park Gyun- Hye som är dotter till den tidigare militärdiktatorn Park Chung-Hee. Också detta kan innebära en viss risk, även om Sydkorea i dag är ett öppet samhälle med spärrar för självsvåldig maktutövning.
President Park har lovat att slå tillbaka om Nordkorea sätter sina hotelser i verket. USA:s nye försvarsminister Chuck Hagel och nye utrikesminister John Kerry försöker lugna stämningen – samtidigt som man ändå höjer den egna beredskapen. Frågan är om regimen i norr förmår kontrollera sitt eget beteende.