Det kommer att dröja innan omfattningen av jordbävningskatastrofen i Japan blir helt känd, mycket på grund av att kommunikationerna skadats i landet. Men redan det som kunde bekräftas under fredagen, att hundratals hus spolats bort och att kylningen i ett kärnkraftsverk inte fungerade, räckte för att förstå att det handlar om en katastrof av stora mått.
Japan är sannolikt det land i världen som är mest förberett på jordbävningar och tsunamier. Sedan huvudstaden Tokyo nästan jämnades med marken i september 1923 har man väntat på nästa stora skalv. Under tiden har Japan utvecklats till ett av världens rikaste länder och kunnat anpassa samhället för att stå emot jordbävningar.
De omfattande skadorna och antalet offer den här gången tyder på en extraordinär jordbävning, ändå var det inte ”det stora skalvet”. Den var lika stark som den i Haiti för ett drygt år sedan, men skadorna väsentligt mindre. Världssamfundet bör ändå stå redo för snabba insatser och den som kan komma att behövas.
En sidoeffekt av den bristfälliga informationen är mediernas nyhetsvärdering. När det inte går att få fram tillförlitlig information får vi i Sverige i stället läsa om konståkningslandslaget som oroas över flyget hem om det inte blir något mästerskap. Det är alldeles bakvänt.
Jordbävningen visar, liksom orkanen Katrina i New Orleans 2005, att det aldrig går att gardera sig helt mot naturkatastrofer. Skyddet är bättre än i fattiga länder, men aldrig fullständigt.