Lagom till industrisemestern passar LO på att släppa sin årliga rapport om svenskarnas semestervanor. Årets undersökning visar att andelen svenskar som måste stanna hemma på semestern åter ökar. Jämfört med de senaste fem årens utveckling är det ett tydligt trendbrott. LO anser att det är den försämrade arbetsmarknaden och uteblivna inkomstökningar som ligger bakom förändringen.
Rapportens uppgifter är baserade på Statistiska centralbyråns undersökningar om levnadsvanor. Så många som 400 000 barn uppskattas leva i hushåll som varken har tillgång till sommarstuga eller har råd att resa bort över semestern. Sämst ställt är det hos LO-medlemmar. En dryg fjärdedel uppger att de av ekonomiska skäl är tvungna att stanna kvar hemma under semestern. Det kan jämföras med siffrorna för Saco-medlemmar, där över 90 procent uppger sig ha planerat in en resa till solen eller sommarstugan.
Dessa skillnader får LO att konstatera att semester är en klassfråga. Visst har förbundet rätt i att möjligheterna till semester av högst naturliga skäl är knutna till inkomst, men frågan är hur mycket uppmärksamhet det bör ges. Många barn och ungdomar skulle skatta sig lyckliga om det enda de behövde oroa sig för var en utebliven chartervecka på Mallorca.
Det finns tusentals barn i Sverige som i stället oroar sig för om det kommer att finnas mat på bordet när de kommer hem, eller om deras föräldrar kommer att ha råd med presenter till födelsedagen. Dessa grupper saknar starka intresseorganisationer som för deras talan. LO har rätt i att det förekommer orättvisa och fattigdom i Sverige. Deras intentioner skulle däremot göras mer rättvisa om de koncenterade sig på att uppmärksamma de riktigt utsatta i stället för att diskutera sina medlemmars semestervanor.