Förhoppningsvis inte. Uttrycket finns i ingressen på tidningens förstasida. Men det återfinns inte i intervjutexten. Ingressen formulerar naturligtvis tidningen själv.
Begreppet ”svenska värderingar” återkommer just nu, gång på gång och alltid lika slentrianmässigt ogenomtänkt, både när politiker från alla håll uttalar sig och när många journalister skriver om politik. Men det är ett uttryck som borde mönstras ut.
Det finns tre tunga skäl. Det första är att ingen lär kunna definiera vad som menas med just ”svenska” värderingar. Om man frågar tio svenskar – för att inte tala om tio miljoner – så skulle man få lika många svar som antalet tillfrågade. Många svar skulle likna varandra på vissa punkter – på andra punkter skulle svaren variera starkt. Vilka punkter är viktigast? Vem avgör det?
Hur man än vänder på frågan så hamnar svaret i trams och orimligheter, som att det skulle vara uttryck för en svensk värdering att dricka sprit på midsommarafton eller att inte tilltala främmande på bussen (sådant har föreslagits på fullt allvar som bevis på ”svenskhet”). Men din syn på sådana saker är inte nödvändigtvis min.
Det andra skälet följer ur det första. Det finns verkligen olika värderingssystem – demokrater och motståndare till demokrati tänker självklart systematiskt olika över hela linjen. Men skillnaderna följer inte nationsgränser. Att hålla på öppenhet, mångfald och personlig frihet är lika bra och angeläget i Sverige som i Norge, USA, Indien eller Tunisien. Att vilja stänga gränser och likrikta samhällslivet och de enskilda människornas tillvaro är förkastligt, i alla länder.
Det tredje skälet är att staten och de politiska instanserna inte ska förhöra människor på vilka värderingar de omfattar. Lagen ger oss alla rätt att tycka vad vi vill. Det avgörande är att vi respekterar andra och inte begår brott. För dem som utsätts för brott är problemet inte gärningsmännens värderingar – om de nu skulle ha några – utan bristen på laglydighet.
Men om vi byter ut ”svenska” värderingar mot exempelvis ”västerländska”, vad händer då? Svaret är: ingenting alls. Demokratin har vuxit fram i den västerländska politiska traditionen, men från en grund som också lagts inom andra kulturkretsar. Detsamma gäller diktaturrörelser som kommunism, fascism och nazism – också de har utvecklats i ett västerländskt sammanhang, med föreställningar som finns och har funnits spridda över hela jorden som bakgrund.
Sverige är ett land med långa demokratiska traditioner. Det är traditioner som i sista hand kan kopplas samman med värderingar om allas lika värde och den enskilda människans värdighet. Men värderingarna är inte ”svenska” utan universella. De kan omfattas eller avvisas av alla, oavsett bakgrund. Det är något som politiker bör tala mer om.
Håkan Holmberg
Politisk chefredaktör