”De ekonomiska konsekvenserna är inte tillräckligt utredda”, säger han till SvD, och vill att man ska ”fortsätta diskussionen inom regeringen”. Jaha, och avtalet med MP då? ”Vår överenskommelse med Miljöpartiet var utökad vård för vissa grupper, inte allt åt alla”.
Allt åt alla, det är så Billström beskriver ett förslag om att Sveriges mest utsatta invånare ska ges rätt till grundläggande sjuk- och hälsovård. Vad ministern inte verkar inse, eller inte vill erkänna, är att detta inte är ett övergående fenomen. Sverige har, precis som alla andra europeiska länder, numera en svartarbetande underklass av papperslösa migranter, enligt olika siffror mellan 10 000 och 35 000 personer. Under svåra förhållanden utför de en del av landets minst attraktiva och farligaste jobb, och många exploateras hänsynslöst, oförmögna att försvara sig och sina rättigheter mot skrupelfria arbetsgivare.
Det är inte bara en konsekvens av den svenska migrationspolitiken (en liknande situation finns i alla Europas länder) och därför heller inget som kan lösas enbart med migrationspolitiska åtgärder. I grund och botten är detta ett globaliseringsfenomen, en följd av att resor och gränsöverskridande kontakter ökat så dramatiskt de senaste tio-tjugo åren. Tredje världen är inte längre långt borta, och konsekvenserna av den globala ojämställdheten kan inte längre skärmas av med gränskontroller.
De papperslösa är numera en del av vårt samhälle, också om de saknar röst och synlighet, och frågan kan inte hanteras som något tillfälligt och tidsbundet. Problemen med illegal invandring, papperslöshet och asylregler är svåra, men de kan och får inte lösas genom att vi använder uteslutning ur vården som ett migrationspolitiskt instrument. Den enda humana och moraliskt acceptabla vägen framåt är att försöka minska utsatta människors lidande här och nu.
Redan i dag får många papperslösa vård på frivillig basis, utanför gängse regelverk. Att formellt legalisera detta är därför inte så dyrt som det kan verka. Zelmins utredning beräknar att totalkostnaden för att utsträcka vårdrätten till asylsökande och papperslösa är ungefär 2,2 miljarder kronor, men halva den summan betalar vi redan i dag.
Statsministern gör, kanske just därför, en annan analys än sin migrationsminister: ”Tobias Billström gör en bedömning att det här möjligen överskrider det budgetutrymme som har angivits för hela överenskommelsen”, säger Fredrik Reinfeldt till Ekot, ”men låt oss arbeta igenom det.”
Det är rätt, och klokt även ur rent politisk synvinkel. Billström hänvisar till vaga skrivelser i den migrationspolitiska uppgörelsen, men förstår naturligtvis att han nu sviker dess andemening. Att på detta provokativa vis köra över alla de mindre allianspartierna, och dessutom aktivt stöta bort MP i den fråga som blivit symbolen för partiets närmande till regeringen, må vara populärt i delar av den moderata partibasen. Men det gör knappast Alliansens framtid lättare.