Ledare: Värdet av en sparad slant på banken

Bilder av börsmäklare med händerna för ansiktet i fasa. Krisrubrikerna avlöser varandra: Börsras. Ännu större börsras. Största börsraset på tre år.
I tider som dessa kan det kännas föga motiverande att spara. Varför ska jag lägga mina surt förtjänade pengar på aktier eller fonder, där pengarna bara försvinner, i stället för att lägga dem på den där resan till Italien eller köpa den där snygga jackan?

Under senaste tiden har vi sett vad som händer när länder lever över sina resurser. Men även om Sverige som land varit duktig på att hushålla och spara i ladorna ser det annorlunda ut för svenska hushåll när nu orosmolnen tornar upp sig vid horisonten. 

Det behöver inte ens handla om stora problem för världsekonomin. Ett vanligt vardagsproblem kan kasta en hushållsekonomi helt över ända. Nästan en av tre svenskar har mindre än 10 000 kr i buffert, enligt en undersökning av Sifo. Det innebär att det finns många som inte klarar att ersätta ett trasigt kylskåp eller köpa en vinterjacka. Och även om man har rätt till trygghetsnät i form av A-kassa och sjukpenning är det inte ovanligt att det tar längre tid än en månad att få ut första utbetalningen. Många klarar inte ens de mest grundläggande kostnaderna som hyra och mat i en månad. Det innebär en oerhörd utsatthet.

Självklart finns det grupper som verkligen inte har möjlighet att spara alls. Ensamstående föräldrar och låginkomsttagare eller bidragsberoende måste kanske lägga varje krona på det nödvändigaste. Men de allra flesta kan spara lite till.

Den före detta finansministern Anne Wibble (FP) hånades på sin tid för sitt uttalande ”att alla borde ha en årslön på banken”. Det är förstås en hög ambition, men poängen var att lyfta vikten av ha en rejäl slant på banken. Det behövs som en grund både för trygghet och frihet. Sedan införandet av jobbskatteavdragen har dessutom förutsättningarna förbättrats. Den som sätter in hela sitt jobbskatteavdrag har efter knappt tolv år, beroende på avkastning, just en årslön på banken.

Vad kan då göras för att fler ska ha en ordentlig buffert? Jo, det handlar förstås både om attityder och incitament. Attityder är svåra att påverka, även om bland annat privatekonomer försöker så gott det går. Men om man från politiskt håll ser ett mervärde i att medborgare har en tryggare ekonomisk situation finns det alla skäl att från statens håll uppmuntra till sparande. I stället för att som i dag genom avdragsrätten uppmuntra till lån. Därför vore det bra om Alliansen lyssnade på idén som Centerpartiets ekonomiske talesperson Annie Lööf (f.d. Johansson) presenterade på DN Debatt i början på sommaren. Det är dags att driva en sparlinje utöver arbetslinjen.

Börsen kommer fortsätta att röra sig upp och ner, det kan man sällan förutspå. Men med en sparad slant blir det i alla fall lättare att hantera oförutsedda händelser.