Premiärminister José Socrates gav upp och avgick i onsdags och det är nu i det närmaste klart att Portugal blir det tredje EU-landet som söker stödlån från räddningsfonden. Statskassan är tom, räntorna för nya lån långt över smärtgränsen och dessutom saknas en trovärdig krispolitik. Ja, det saknas till och med en regering i landet.
I torsdags åkte både Socrates och oppositionsledaren, socialdemokraten Pedro Passos Coelho, till EU-toppmötet i Bryssel. Coelho sade sig fortfarande vilja undvika ett stödpaket, ett något märkligt uttalande med tanke på landets ekonomi och det faktum att han själv just avbrutit det samarbete som var Portugal enda reella chans att reda ut krisen på egen hand.
Om Coelho skulle få uppdraget att bilda regering efter ett eventuellt nyval i maj eller juni väntar samma verklighet som för företrädaren. Antingen har den nya regeringen ”bara” förlorat tre månader i krisbekämpningen. Eller, om stödlånet skulle bli av, så kommer långivarna att ställa krav på en liknande krisbudget som den han nu har sagt nej till, tillsammans med en plan för hur budgetunderskottet ska minskas under kommande år.
I ekonomiska kristider behövs en duglig regering. Men vikten av en regeringsduglig opposition ska inte heller underskattas. Sverige hade en sådan 1992 då Socialdemokraterna och Ingvar Carlsson räckte ut handen till Bildtregeringen med uppdrag att försvara kronkursen. Det misslyckades då, men samarbetet över blockgränsen kunde fortsätta under 1990-talets krisbekämpning.
I krisens Europa 2011 slickar den grekiska högeroppositionen fortfarande såren efter brakförlusten i valet 2009, till följd av en rad uppmärksammade skandaler. Och i Spanien har konservativa Partido Popular (PP) lyckats bli föremål för korruptionsanklagelser (2008) utan att ha suttit i regeringsställning. Zapatero och socialisterna sitter i orubbat bo, till synes oberoende av hur man lyckas styra landet.
Hur oppositionen i Irland lyckas får vi snart se. Fianna Faíl, som suttit vid makten i 14 år, förlorade två tredjedelar av sina väljare i valet nyligen. Här var inte ens grundkravet, en duglig regering, uppfyllt. Allt enligt de irländska väljarna.
Portugal tycktes länge vara ett undantag. I oktober kom den socialistiska minoritetsregeringen och socialdemokraterna överens om en plan för att komma ned till tre procents budgetunderskott 2014. Nedskärningarna för 2011 uppgår till tre miljarder euro och innefattar bland annat lönesänkningar för offentliganställda.
Olikt till exempel grannlandet Spanien kan inte Portugal både gasa och bromsa sig ur krisen. Förutsättningarna för tillväxt är dåliga, med låg produktivitet och en efter europeiska förhållanden mycket låg utbildningsnivå. Det kommer att kosta för befolkningen att hamna på rätt köl igen. Oavsett stödlån. Och oavsett regering.