Det väckte stor uppståndelse när Studieförbundet Näringsliv och Samhälle, SNS, i höstas presenterade en rapport om konkurrens i välfärdssektorn. Egentligen innehöll rapporten inga kontroversiella slutsatser. Författarna konstaterade helt enkelt att det behövs mer forskning för att få en bättre uppfattning om konkurrensutsättningens konsekvenser. Det fanns helt enkelt inte några vetenskapliga studier som tillräckligt klart visade att effektiviteten eller kvaliteten hade förbättrats.
Från vänsterhåll anfördes detta som bevis för att konkurrensutsättning skulle vara någonting negativt, trots att detta aldrig hävdades i rapporten. Alldeles oavsett detta var det huvudsakligen inte effektivitetsargument som användes vid införandet av de olika konkurrensreformerna. Det starkast vägande skälet var uppfattningen att det finns ett egenvärde i en ökad valfrihet för medborgarna.
Valfrihetsargumentet stärks av Konkurrensverkets nyligen genomförda granskning av mångfalden inom primärvården. Myndigheten konstaterar att ett valfrihetssystem bara kan leda till konkurrens - och den valfrihet som förespråkarna eftersträvar - om det finns flera alternativ att välja mellan och om informationen om dessa är tillräcklig. Att döma av de svar Konkurrensverket fått fungerar reformen, sett ur det ovanstående perspektivet.
Möjligheten att välja vårdcentral är välkänd i samtliga landsting. I snitt känner 92 procent av de tillfrågade till detta. Fyra av fem har dessutom minst två vårdcentraler så nära att det tar mindre än fem minuter att bege till en annan vårdcentral.
Men för att det verkligen ska fungera räcker det inte att det finns valmöjligheter. Det måste också finnas tillräckligt med information om vad de olika alternativen innebär. Här är det lite sämre ställt, även om 64 procent av de tillfrågade anser att de vet tillräckligt.
Om valfriheten sedan har lett till en högre kvalitet är en annan fråga. Men viss ledning ges av att den patientupplevda kvaliteten är högre i områden där det har skett fler nyetableringar av vårdcentraler. Kvalitetsökningen upplevs dessutom både hos de nya privata vårdgivarna och hos de äldre landstingsdrivna vårdcentralerna.
Det måste förstås till ytterligare mätningar innan det går att dra några säkra slutsatser om hur konkurrensutsättningen har påverkat effektivitet och kvalitet. Än sak är dock säker: Det fria vårdvalet är här för att stanna.