Alkoholkulturen i Sverige har under de senaste decennierna genomgått en påtaglig förändring. Från att under större delen av 1900-talet ha utgjort en stabil del i det nordliga brännvinsbältet påverkades Sverige och svenskarnas dryckesvanor av de nya resvanorna.
Efter att ha tillbringat semestern i Spanien eller Grekland tog svensken med sig drink- och vinkulturen hem igen. I stället för nubbe till maten på lördagen blev det kanske en drink före maten och vin till maten.
Socialpolitikerna gladdes åt utvecklingen. Varje steg bort från starkspriten var positivt och prydde också statistiken.
I dag verkar två alkoholkulturer ha kolliderat och resulterat i en blandning av det sämsta ur de båda: den kontinentala som innebär ett mycket måttligt drickande varje dag och den nordiska där man super till i helgerna men i övrigt avstår. Kvar har blivit ett intensivt supande i helgen - och smådrickande under veckans övriga dagar.
Visst är det ett folkhälsoproblem att alkoholdrickandet hos vuxna ändrat karaktär. Drickandet sätter sina dyrbara spår i sjukfrånvaro och landstingens vårdbudgetar. Supen kostar miljarder, konstaterade för en del år sedan den liberale debattören Anders Johnson i en bok.
Men riktigt illavarslande är ungdomarnas och särskilt unga kvinnors förändrade alkoholbeteende. Drickandet går numera långt ned i åldrarna. Alkoholdebuten kan i vissa fall ske så tidigt som på mellanstadiet. De elever som lämnar högstadiet har många gånger druckit alkohol i flera år.
Oron växer sig starkare i vuxenvärlden inför ungdomarnas dryckesvanor. Alla säger att ungdomar dricker, men ingen frågar varför, skulle man kunna utbrista med en travesti på Ludvig Holbergs Jeppe på Berget. I dagarna har ett nätverk mot alkoholbrotten bildats med en rad intressenter och aktörer - men nätverket hjälper nog inte mot ungdomsfylleriets kärna - attityden till alkohol.
Sverige lider stor brist på övergångsriter, på markeringar av att en människa lämnar ett livstillstånd för att övergå till ett annat. Konfirmationen är inte längre någon sådan eftersom alla unga inte konfirmeras. Och övergången från gymnasieelev till student markerar mera ett slut på skolgången än ett steg från ungdomsvärlden till vuxenvärlden.
Drickandet ses som ett tecken på att den unge är så stor att hon/han nu får köpa ut öl på Ica och Konsum alternativt vin och sprit på Systemet. Det är en torftig markering av övergången till vuxenvärlden och visar på ett allvarligt relationsproblem mellan unga och vuxna: de vuxna visar föga respekt för de unga. En tydligare och mera värdig markering av ungdomars värde i samhället vore en väg att försöka ge ungdomars drickande rimligare proportioner.
Men också kvinnors försök att bli jämställda med män i supandet måste uppmärksammas mer. Kvinnor som inte inser att de kroppsligt tål mindre alkohol än män löper stora risker att få svåra alkoholskador.