Stefan Löfven inledde regeringsförklaringen med att slå fast att antidemokrater får genomslag runt om i vår omvärld, men att Sverige väljer en annan väg. Det är fina ord, och ord som förpliktigar.
Amanda Lind, som har varit Miljöpartiets partisekreterare, är ny kulturminister. Hon hyllar den tidigare miljöpartistiska bostadsminister Mehmet Kaplan.
Samme Kaplan, som under den förra mandatperioden avsattes efter att ha avslöjats ha deltagit vid en middag med representanter för högerextrema turkiska Grå vargarna. Det såg helt enkelt inte bra ut att umgås med personer som Turkiska riksförbundets tidigare vice ordförande Barbaros Leylani, som hade avslöjats ha hetsat mot armenier på Sergels torg.
Lind räknar upp Kaplan som en av flera miljöpartistiska "pionjärer, hjältar" som bland annat kämpat för att förverkliga Miljöpartiets politik för demokrati. Varför tar en ledande miljöpartist som Lind - nu dessutom minister - så lätt på turkisk högerextremism? Hade Lind sett mellan fingrarna på om en partikamrat obesvärat hade poserat på middagar med Nordiska motståndsrörelsen?
Den haltande demokratisynen följer som en röd tråd. Håkan Holmberg nämnde i sin lördagskolumn om "klimatdiktatur" att meteorologen Pär Holmgren gett uttryck för åsikten att ett auktoritärt system vore att föredra framför demokrati, för att avvärja klimathotet. "Ändå har Holmgren fått förtroendet att toppa Miljöpartiets lista inför EU-valet i vår", konstaterade Holmberg.
Och i samma veva som "Kaplan-skandalen" fick Miljöpartiet kritik för även Yasri Khan som hade föreslagits som ledamot i partistyrelsen. Khan ville nämligen inte ta kvinnor i hand, och många frågade sig med rätta hur en så konservativ person med trovärdighet skulle företräda ett feministiskt parti.
När Alice Bah Kuhnke, som fram till nu har varit demokrati- och kulturminister, häromåret uttalade sig om våldsbejakande islamism i SVT:s Agenda blev det så många sakfel att Löfven offentligt fick medge att "det blev inte bra" om tv-inslaget. Bah Kuhnke utsåg Anna Carlstedt till ny samordnare mot våldsbejakande extremism, Carlstedt vars kunskaper om våldsbejakande extremism förblev ett frågetecken. Dessutom gav den miljöpartistiska ministern Ulf Bjereld, ordförande för Socialdemokrater för tro och solidaritet (tidigare Broderskapsrörelsen), uppdraget att utreda stödet till religiösa trossamfund. Samme Bjereld som tidigare har ifrågasatt kritik mot att företrädare för exempelvis Islamiska förbundet bjudit in antisemiter.
I stället för ytterligare en miljöpartist som tycks sakna en fungerande kompass hade Löfven ha kunnat lyfta in kloka socialdemokrater som Ann-Sofie Hermansson i Göteborg, eller tidigare S-profilen Nalin Pekgul. Att inte ta demokratifrågan på allvar kommer att straffa sig.