Varför så nervösa?
Att säga sanningar är ett säkert sätt att få uppmärksamhet. Det är också ett säkert sätt att få kritik.
Detta är en ledare. UNT:s ledarsida är liberal.
I förrgår skrev Fredrik Reinfeldt en debattartikel där han konstaterade att reglerna för att få a-kassa inte efterlevs. Den som är arbetslös måste uppfylla en del krav för att få ut sina pengar, men kontrollen är — minst sagt — bristfällig. Självklart finns även här ett överutnyttjande. Den statliga myndigheten Inspektionen för arbetslöshetsförsäkringen säger samma sak som moderatledaren.
Nog känns det lite som att historien upprepar sig. Socialdemokraterna rasar naturligtvis mot moderaternas förslag om sänkta ersättningsnivåer om kraven inte uppfylls. Och Reinfeldts alliansvänner förhåller sig skeptiska till de moderata förslagen — vilket det för all del finns goda skäl att göra.
Men mest intressant är ändå att det verkar finnas en påtaglig nervositet på den borgerliga sidan för att det som hittills har åstadkommits inom alliansens ramar inte räcker till för att vinna valet nästa år. En del, inte minst inom folkpartiet, talar dessutom om behovet av att de fyra partierna får möjlighet att profilera sig mera.
Med tanke på socialdemokraternas ojämförliga förmåga att vinna val är oron förståelig. Samtidigt har de borgerliga ett stort försprång i opinionen och överenskommelsen i Bankeryd visade att den samarbetsform partierna har valt fungerar. Jämför det med de utpressnings- och utmattningsmetoder som vänsterkartellen använde i de skandalösa budgetförhandlingarna.
Ödmjukhet inför utmaningen är bra. Men lite mer självförtroende på den borgerliga sidan skulle inte skada. Det ser faktiskt bättre ut än på mycket länge.