Varför super Uppsalaungdomarna?
Detta är en ledarkrönika. UNT:s ledarsida är liberal.
I bästa fall blir det en ångestfylld natt efteråt, i sämre fall ilfärd till akuten på grund av alkoholförgiftning eller skador på grund av berusningen. I värsta fall leder sommarens frihet till fortsatt drickande eller övergång till andra droger.
Denna situation beskrevs i ett reportage i UNT i veckan och texten kunde ha varit densamma för tio, tjugo, trettio år sedan. Läget tycks vara konstant och märkligt oberoende av tid.
Oberörd av tiden tycks också debatten vara. Sociala organ, kommunpolitiker och socialarbetare, skolkuratorer och så förstås föräldrarna suckar och bekymrar sig.
Det går ju inte att låsa in en femtonåring och låser man in flaskorna därhemma är det hur lätt som helst att få tag på alkohol av kompisar och av andra oansvariga vuxna. Vad sjutton gör man mer än att hoppas på att inget allvarligt händer och att tiden går tills tonåringen blir vuxen nog att ta sitt eget ansvar?
Det är en svår balansgång att släppa på omsorgen och tyglarna och låta tonåringen försöka stå på egna ben. Någonstans måste den ömsesidiga tilliten få utvecklas.
Men samtidigt måste också ansvarsfulla föräldrar vilket de allra flesta ju är också se verkligheten i vitögat. Det finns mycket alkohol bland ungdomar och riskerna är stora.
Det går ju faktiskt att hålla tonåringen under uppsikt, att inte släppa taget. Den förälder som lämnar sitt barn i en riskmiljö släpper ju ansvaret till en person som alltför ofta inte är mogen att ta det.
Det finns utrymme för en viss moralisering men mer fruktbart skulle det vara om vi vände upp och ned på hela problembilden och frågade oss varför ungdomarna över huvud taget super. Varför är det just alkoholförtäring som är den vingliga spången över till vuxenvärlden? Varför är det ölinköpet som är så viktigt på artonårsdagen, tecknet på vuxenhet?
Kanske hänger det samman med att en svensk barndom är så till den grad skyddad och omgiven av vuxna att det till sist blir ett självändamål att för den unge att spränga sig ur den?
Men framför allt tror jag det handlar om livsstil och livsinnehåll. Det moderna välfärdssamhället signalerar inte något behov av ungdomar och därför måste de hållas utanför de samhälleliga sammanhangen tills de är mogna vuxna och färdigutbildade.
Sommaren skulle kunna vara den tid då ungdomar verkligen inlemmades i samhällskroppen där krav på ansvar och engagemang i rimlig omfattning kunde ställas på de unga. Varför inte lärlings- eller volontärplatser på olika håll i samhället?
Lite mindre alkohol och lite mer självkänsla och ansvar skulle säkert bli resultatet för de flesta unga.