Omgiven av sitt gäng av påtända och brutala gangsters mördade, våldtog och plundrade han många skyddslösa flyktingar i terrängen öster om Sarajevo. Ibland roade han sig med att iscensätta skenavrättningar av mina FN-observatörer.
Om jag hade haft resurserna, hade jag inte tvekat en sekund att fängsla eller på annat sätt avlägsna denne skurk från Bosniens yta. Det hade förstås krävt en mindre militär operation och därmed också en viss risk att åstadkomma och erhålla förluster.
Nu har vår svenska styrka i Afghanistan varit i strid med en bandit och hans anhang, som plågat trakten och dessutom beskjutit patrullerande svenskar. Under den svenska insatsen dödades denne. I TV 4 och i andra medier har många förfasat sig och uttryckt sin moraliska indignation.
Inte minst är den förre försvarsministern Thage G Peterson flitig när det gäller att fördöma vårt engagemang i Afghanistan och alla former av våld. Han har också ett trist förflutet i detta avseende. Inför insatser i Bosnien uttalade han att han inte kunde ta på sitt ansvar att svenska pojkar och flickor skulle dödas. Det är precis det som är en försvarsministers ansvar, när vi sänder trupp till områden där vapen måste användas för att både skapa och vidmakthålla fredliga förhållanden.
Jag har inte alla fakta för att avgöra om den svenska styrkan i Afghanistan använde mer våld än nöden krävde, men utifrån mina erfarenheter i Bosnien tror jag att de agerade helt riktigt. Börjar man att vika undan för lokala våldsmän så undermineras hela uppdraget och man sviker alla dem man har kommit för att skydda, främst dem som är mest sårbara.
Men jag är säker på en sak. Styrkans chef har blivit övergiven av sina överordnade och av överbefälhavaren. Det är svårt nog att på marken fatta beslut att sätta in sina soldater och att leda dem i en strid på liv och död. Den insatsen underlättas inte om man senare får möta mediernas anstormning ensam och övergiven.
Jag skulle önska att vår överbefälhavare hade stigit fram som en stark och tydlig ledare genom att stödja en befälhavare på fältet som hamnat i en svår situation. När så inte skedde förlorade
försvarsledningen ett tillfälle att demonstrera för den nordiska stridsgrupp, som vi nu organiserar, att den kan räkna med starkt stöd när- och varhelst de beger sig ut i världen.
Den nuvarande försvarsministern har på ett bra sätt lyft fram riskerna i de uppdrag som våra soldater nu sänds ut på.
Men jag tror att vi även måste bli tydligare när det gäller de moraliska förutsättningarna för att använda våld. Skulle våra politiker enbart acceptera traditionella fredsbevarande insatser, som förr skedde med supermakternas acceptans och med parternas framtvingade godkännande, ja, då kan vi lika gärna stanna hemma. Den värld där detta var möjligt existerar inte längre. "Looking, cooking and reporting" löser inte några problem i länder som Somalia eller Kongo Kinshasa.
Detta är en svårfångad insikt för ett folk som undsluppit krig i snart 200 år. Redan detta att våra döttrar och söner kan dödas eller bli skadade för livet kan vara tungt att ta till sig. Det faktum att de även kan tvingas döda människor är kanske än svårare att acceptera.
Att leda svenska soldater i strid är ett av de tyngsta prov ett ledarskap kan ställas inför. Därför måste politiker och överordnade chefer vara tydliga i sitt stöd, och även när de berättar vilka normer som gäller, var gränserna går och vad som är oacceptabelt.
I den tydligheten ingår också ansvaret att omedelbart och utan att tveka avlägsna chefer som inte håller måttet i strid eller stress. Den enda möjligheten att få underlag för sådana beslut, är att besöka förbanden, även när läget är allvarligt och kanske allra helst då. Det svenska samhällets stora tålamod med halvbra eller näst intill inkompetenta chefer är en lyx som soldater i strid inte har råd med. På stridsfältet kan varken MBL eller LAS tillämpas. Där finns bara krav på tydlighet och moraliskt mod. Som det för övrigt gör i varje verksamhet som råkar i allvarlig kris.
Bo Pellnäs
Överste av första graden och fristående kolumnist
Överste av första graden och fristående kolumnist