Varför varor men inte tjänster?
Detta är en ledare. UNT:s ledarsida är liberal.
Mannen bakom denna stillsamma undran är Lars Calmfors, professor i internationell ekonomi vid Stockholms universitet och tidigare regeringens EMU-utredare. Han formulerar frågan i en debattartikel i Dagens Nyheter (8/1).
Därmed kliver den vanligtvis så återhållsamme Calmfors in i den känsliga debatten om Sveriges arbetsmarknad. Diskussionen tog fart i och med skolbygget i Vaxholm, där det lettiska bolaget Laval jagades bort av Byggnads under allt annat än tilltalande former. Fallet behandlas nu i EU:s domstol, och en hel del talar för att Sverige kommer att fällas.
Sverige har länge bejakat frihandel. Industrin har under lång tid verkat under världsmarknadens konkurrenstryck, vilket ibland har lett till smärtsamma omställningar. Men det har också resulterat i ökat välstånd och billigare konsumtionsvaror — som kommer alla till del.
När det gäller varor går det alltså utmärkt för svenska företag och arbetare att arbeta med öppna gränser. Men när det nu kommer till tjänstesektorn, i första hand byggindustrin, slår facket och regeringspartiet plötsligt bakut.
Calmfors pekar också på ytterligare ett problem i den svenska debatten. Det är naturligtvis inte bara byggnadsarbetare som föredrar stängda portar. Även byggarbetsgivarna trivs bra bakom skyddsvallar som håller företag med billig utländsk arbetskraft borta.
Förlorare blir konsumenterna, som ofta får betala dubbelt — både kostnaderna för skyddsvallarna och de högre priserna på byggtjänster som protektionismen resulterar i.
Regeringen säger sig i princip värna den fria handeln, men har hittills slutit upp bakom LO och Byggnads. Det är därför Calmfors fråga blir så politiskt känslig. Men det gör den inte mindre relevant.