Den nuvarande regeringen har det långsiktiga målet full sysselsättning. Och den förra S-regeringen hade samma mål fram till 2006 då man förlorade makten. En av de svåraste uppgifter som finns är att ge sysselsättning till dem som står allra längst från arbetsmarknaden. Det är också ett av de vanligaste kritikområdena för oppositionen: ”Vi kan göra detta så mycket bättre”.
Inför valet 2006 talade allianspartierna dagligen om det utanförskap som bildats under tolv år med Socialdemokraterna vid makten. Försöken att hitta sysselsättning för utsatta grupper, som plusjobb, friår eller datortek, gav man inte mycket för. Nu får alliansen utstå samma behandling av S. Särskilt jobb- och utvecklingsgarantins fas 3 attackeras för sitt innehåll, ”ren förvaring” är ett av omdömena.
Institutet för arbetsmarknadspolitisk utvärdering (Ifau) i Uppsala är ett organ under regeringen (arbetsmarknadsdepartementet) där ett antal kvalificerade forskare regelbundet följer upp och utvärderar arbetsmarknadspolitiken. Den som följer med i rapporteringen från Ifau får alltså ett slags facit – vad fungerar bra eller mindre bra?
Varken regering eller opposition tar dock särskilt ofta myndighetens namn i sin mun. Det beror inte bara på att namnet är långt och krångligt, utan på att slutsatserna sällan är glasklara. Det lämpar sig helt enkelt inte att vifta med rapporten från riksdagen och utbrista ”se här vad vi har gjort bra/ni har gjort dåligt”.
En slutsats löper dock som en röd tråd genom de flesta av Ifau:s rapporter. Arbetsmarknadsåtgärder fungerar bäst för dem står arbetsmarknaden nära, som är välutbildade eller som nyligen haft en anställning. Det är och förblir svårt att hitta jobb för vissa grupper, som ungdomar utan gymnasieutbildning, äldre, funktionshindrade eller utrikesfödda.
I förra veckan kom rapporten Effekter av arbetspraktik. Forskarna har studerat de som deltog i arbetspraktik under perioden 1999–2006. Efter två år var de med praktik i genomsnitt arbetslösa sex procent kortare tid än jämförbara öppet arbetslösa. Det låter inte mycket, men resultatet betraktas i slutsatserna som bra, bättre än då man jämför med arbetsmarknadsutbildning. Men det som vanligt olika ut för olika grupper som fått praktik.
Det finns inga genvägar till att få in fler på arbetsmarknaden, en bättre skola från första årskursen är det långsiktigt viktigaste. Och så måste man fortsätta försöka med arbetsmarknadsåtgärder, oavsett vad oppositionen säger.