Värld du förtrollande
Detta är en ledarkrönika. UNT:s ledarsida är liberal.
Den magiska världsbilden, som antropologen Kajsa Ekholm Friedman kallade en av sina böcker om Kongo, har sjunkit undan i vår del av världen, även om den fortlever i många delar av till exempel Afrika. När vi övergått till att själva bemästra vår omgivning och våra egna liv innebär det samtidigt att något gått förlorat som vi på olika sätt försöker återvinna. Jag tänker på vad jag vill kalla det magiska behovet, inte nödvändigtvis i form av trolldom, häxerier eller övernaturliga väsen, men i form av upplevelsen att världen ibland är en förtrollad plats bortom vår egen kontroll eller förståelse.
Missförstå mig inte, den vetenskapliga revolutionen och mänsklighetens därigenom oändligt ökade möjligheter att inte bara kontrollera utan förbättra sina villkor är ovärderlig. Men faktum kvarstår: som människor vill vi inte alltid ha den fulla kontrollen.
Kanske bottnar det i att många av oss inte vill genomskåda allt, utan till någon del bevara den gåtfullhet som så tjusade oss när vi var barn. Behovet av magi är därmed ett mentalt motstånd mot vardagen, den ibland gråa och prosaiska, och det motståndet tar sig i våra moderna samhällen olika uttryck.
Hos många har det funnits en föreställning - för vissa har det varit en förhoppning - att den vetenskapliga revolutionen skulle tränga undan religionerna som rättesnören och meningsskapare. Så har långtifrån skett.
Visserligen är just Sverige ovanligt sekulariserat vilket
ibland kan förleda oss att tro att religioner inte spelar roll. Men i förvånansvärt många delar även av den högt industrialiserade västvärlden - inte minst i USA - har religionen en stark ställning och har till och med växt i styrka. Religiösa föreställningar genomsyrar människors liv men också politiken på avgörande sätt. Kreationisterna och det genomslag idéerna om Intelligent design har haft i det amerikanska samhället pekar inte minst på detta.
En annan form av magi erbjuder mötet med en annan människa. I takt med att äktenskap och parbildning på grund av ekonomiskt välstånd och säkrare samhällen blivit mindre betydelsefullt som "administrativ" institution har förälskelsen och kärleken kommit att växa sig starka som uttryck för det magiska i våra liv. Att så bli förtrollad är omskakande och beskrivs ofta i termer av att tappa fotfästet. Förälskelse beskrivs som ett magiskt tillstånd då tillvaron och vardagen fylls av nytt ljus och dolda budskap. Till viss del ligger magin i att man inte genomskådar varför den uppstår; och när man väl gjort det upphör kanske magin att verka. Åtminstone i västvärlden är förälskelse och kärlek i dag en av de mest dominerande förtrollningsstrategierna.
Barndomen är ett magiskt tillstånd därför att världen fortfarande är en gåtfull plats. Tillvaron som ungdom och vuxen blir sedan en strävan efter att behålla, minnas och bevara barndomens känsla så gott det går. Fiktion och berättelser på filmduken eller i litteraturen erbjuder oss att träda in i alternativa världar där mystiken, förtrollningen och magin ånyo kan gripa oss. Upplevelseindustrin omsätter därför idag gigantiska belopp.
Två av de senaste årens mest osannolika, och globala, försäljningssuccéer är Da Vinci-koden och Harry Potter. Da Vinci-koden är historien om en 2000 år gammal grandios religiös konspiration, i Harry Potter öppnas en alternativ värld av trolldom och magi. Den interaktiva parallellvärld som uppstått genom dataspelen är även den många gånger uttryck för viljan till förtrollning som fångat miljoner och åter miljoner. Lockelsen med dessa alternativa världar, där man som spelare faktiskt kan leva högst aktivt och intensivt, är att de bevarar något av barndomens magi. Så i själva verket har aldrig den magiska världsbilden lämnat oss, bara tagit sig nya former. Och handen på hjärtat: vem har inte någon gång i vargtimmen vaknat av de där oförklarliga hasande ljuden utanför dörren, öppnat och - simsalabim - ingen där! Bara inbillning ? eller något annat?