I förra veckan invigde Uppsala kommun sin första laddstolpe för elbilar med solenergi som enda kraftkälla. Och i onsdags blev det slutligen klart att Saab Automobiles konkursbo köps av elbilskonsortiet National Electric Vehicle Sweden (Nevs). Kan inte detta vara tecken i tiden – att vi nu äntligen närmar oss det skifte som oundvikligen kommer förr eller senare, att bilar med förbränningsmotorer kan förpassas till historien?
Men Saabaffären hann knappt presenteras innan skeptikerna radade upp sig. Det finns sammanlagt 400 elbilar på Sveriges vägar, påpekades det från flera håll. Och dessutom ett 50-tal elbilsproducenter i världen som har ett stort försprång på detta Nevs, den närmaste sju mil söder om Trollhättan (Volvo i Göteborg). Kritikerna anser att elbilar kommer att förbli kuriosa på vägarna under lång tid, möjligen användbara som ett komplement inne i större städer.
Och med dagens teknik är det lätt att vara skeptisk. En elbil är mycket dyr i inköp, även med den nya supermiljöbilspremien på 40 000 kronor. Sedan kostar det både tid och pengar att använda den. En resa Stockholm–Göteborg skulle kräva fem eller sex laddningar på 20 minuter vardera. Ett batteri klarar cirka 1 000 laddningar och kostar 100 000 kronor, vilket ger en milkostnad på cirka tio kronor, exklusive kostnaden för själva elen och värdeminskningen på bilen.
Det tyska forskningsinstitutet IFA tror också att elbilen förblir en nischprodukt. Även 2030 antas 90 procent av personbilarna i Tyskland ha förbränningsmotor. Dock kommer 20 procent av dessa att vara laddhybrider, det vill säga möjliga att även köra på el. Och Tyskland är EU:s personbilstätaste land.
Men det finns definitivt motbilder mot den negativa bilden av elbilar. Den kinesiska staten räknar i sin femårsplan med 500 000 elbilar 2015 och hela fem miljoner 2020. Kina har flera skäl att skynda på elbilsutvecklingen. Miljöskälen, klimatutsläpp och miljön i de växande städerna men också goda tillgångar på de ämnen som batterier tillverkas av (litium och neodym) och en vilja att säkra fortsatt tillväxt med hjälp av förnybara bränslen. Av samma skäl vill USA vara med i kampen och president Barack Obama har deklarerat att USA ska bli ett ”elbilsland” 2015.
Det teknikskifte som krävs för fler elbilar pågår med stor intensitet. Forskare på Ångströmlaboratoriet i Uppsala tror att det 2020 kommer att finnas batterier som ”klarar av att möta industrins och konsumenternas förväntningar”. Det handlar om litiumbatteriernas prestanda, livslängd och förmåga att klara skiftande temperaturer och miljöer. Samma forskning pågår i stor skala världen över då just detta är en mycket viktig fråga för att stoppa klimatförändringarna.
Transportsektorn står för cirka en femtedel av de globala utsläppen av växthusgaser. I torsdags kom också ett påpassligt pressmeddelande från miljöminister Lena Ek (C): Regeringen satsar 205 miljoner kronor på forskning om batterier kopplat till fordonsindustrin. Medlen kommer från den så kallade Batterifonden som nu läggs ned. Det är således inte med dagens teknik som det ska byggas elbilar i Trollhättan.
Och ju fler som satsar på elbilstillverkning desto bättre. Den industriella kapaciteten kommer att behövas när elbilen blivit mer konsumentvänlig. Och fabrikerna behövs också på vägen dit, som en viktig samarbetspartner för de forskare som jobbar med utvecklingen av den nya tekniken.
Om konsortiet Nevs blir en framgång återstår att se. Det kommer att krävas uthållighet för att nå målen, som är mycket högt ställda. Man räknar med att snart komma upp i Saabfabrikens kapacitet på 200 000 bilar årligen. Men även om risken för besvikelser och bakslag finns måste förutsättningarna för Nevs vara bättre än de någonsin varit för den siste ägaren av Saab, Victor Muller. Vetskapen om att elbilar kommer att efterfrågas snart skapar i sig en trygghet och ett tålamod hos investerare.
Som vanligt när det gäller Trollhättan och Saab (eller vad den nya bilen nu ska heta, varumärkesförhandlingarna är inte avslutade) är det ändå bäst att vänta med att fira. Låt den första bilen rulla av bandet först.