Världspolitiken utan islam
Detta är en ledarkrönika. UNT:s ledarsida är liberal.
För många är kanske tanken på en värld utan Islam en fredligare värld befriad från terrorism och med ett fredligt Mellanöstern. Men även om Islam kunde lyftas ur historiens gång, menar Fuller, skulle det världspolitiska landskapet inte förändras. Mellanöstern hade sannolikt fortsatt att domineras av österländsk ortodox kristendom, men det medeltida Europa skulle likafullt ha haft samma ekonomiska och geopolitiska incitament att rikta sin makt söderut, och imperialismens grundrecept hade fortfarande fungerat utmärkt i regionen.
Det finns ingen anledning att tro att folken i Mellanöstern, oavsett religion, skulle ha välkomnat Västs intåg och kolonisering. Inte heller hade de varit vänligare inställda än muslimerna varit till västliga oljebolag uppbackade av underrättelsetjänster, arméer och utländsk politisk inblandning i, och manipulation av, det lokala styret.
Precis som Latinamerikas antikoloniala rörelser hade ett icke-muslimskt Mellanöstern varit lika angeläget om att själva bestämma över sin egen mark, sin suveränitet, sina marknader och sin framtid som man varit i Indien, Kina, Vietnam, Afrika och Latinamerika.
Palestinafrågan hade sannolikt också känts igen. Det var den kristna förföljelsen av judar under mer än tusen år som drev fram den sionistiska rörelse som sökte en fristad i Palestina och sedermera fördrev 750 000 arabiska invånare från sina hem. Rimligen hade de slagits för rätten till sitt land även om dessa var kristna.
Inte heller terrorism är exklusivt islamsk. Enligt Europol inträffade 498 fall av terrorism inom EU under 2006. Av dessa utfördes 424 av separatistgrupper, 55 av vänsterextremister och 18 av "övriga terrorister". Endast ett fall hade utförts av islamister.
Islam har varit en enande kraft som kunnat överbrygga otaliga etniska skiljelinjer i en mycket vidsträckt region, och i stället skapat gemensamma värden och en gemensam kultur i den muslimska världen. Som alla andra religioner har Islam därmed också utgjort ett gemensamt ideal att samlas kring i kampen mot förtryck, precis som marxism eller nationalism på många andra håll. Men den i dag eskalerande hårda retoriken mellan Väst och den muslimska världen är oroande.
Om man i en konflikt tappar bort grundfrågan och i stället börjar uppmärksamma ovidkommande religiösa och kulturella skillnader riskerar de egentliga konflikternas lösning att glida allt längre bort. Båda sidor bidrar då till att måla upp denna till oigenkännlighet förvrängda nya verklighet. Inte minst är det därför den i sak helt meningslösa schismen om rondellhundar och andra karikatyrer är så destruktiv.