Utan tvivel ja, hävdar den förre utbildningsministern tillika Folkpartiledaren Jan Björklund. Han får medhåll av Moderaternas partisekreterare Tomas Tobé som menar att friskoleuppgörelsen över blockgränsen nu definitivt är ett avslutat kapitel.
Anledningen till det uppskruvade tonläget är inte ny och tongångarna känns igen från i höstas. Frågan handlar om det ska införas ett kommunalt veto mot etablering av nya friskolor. Den samlade borgerligheten är emot, men redan i regeringsförklaringen i höstas stod det klart att Socialdemokraterna och Miljöpartiet har lyssnat mer till Vänsterpartiets friskolefientliga inställning än till de borgerliga i sexpartiöverenskommelsen.
I veckans regeringssammanträde gavs slutligen Skolkostnadsutredningen ett tilläggsdirektiv om att utreda hur kommunerna ska kunna få ”ett avgörande inflytande över nyetableringar av skolor som är avsedda att drivas med vinstsyfte.”
Utbildningsminister Gustaf Fridolin viftar bort farhågorna om att det kommer att leda till mindre valfrihet för elever och föräldrar. Udden är bara riktad mot dem som ger sig in i skolvärlden för att tjäna stora pengar, menar ministern. Ändå går det inte att bortse från att Miljöpartiet har tvingats kompromissa med sin friskolevänliga hållning för att hålla sams med regeringskollegan Socialdemokraterna och vinnlägga sig om Vänsterpartiets stöd. Partiet har gjort en resa, säger Gustaf Fridolin, som däremot inte vill erkänna att resan innebär en kursomläggning.
Det återstår att se vad den aktuella utredningen mynnar ut i för konkreta förslag och vilken politik dessa sedan leder till. Men det vore olyckligt om kommunerna ges ökade möjligheter att stoppa framtida etableringar av nya friskolor. Elever och föräldrar har vant sig vid att ha makt och inflytande över skolgången. Att rulla tillbaka den politiken med hänvisning till vad som i grund och botten är känslostyrd motvilja mot företagande skulle vara att göra svenska elever en otjänst.
Kvaliteten och seriositeten i skolverksamheter bestäms inte av om man tjänar pengar eller inte. Visst går det att peka på lycksökare som orsakat skada i skolvärlden och svikit elevernas och föräldrarnas förhoppningar, men att alla problem skulle gå att härleda till finansiella avkastningskrav på verksamheten är ren och skär populism. Välskötta välfärdsföretag kan både leverera utmärkt utbildning och ge ett ekonomiskt överskott.
Friskoleöverenskommelsen bygger – eller byggde – på en balanserad syn om hur mångfaldens fördelar kan tas tillvara, kontrolleras och följas upp och hur eventuella brister kan åtgärdas. Att rucka på den är illa.
Sverige behöver en bättre skola för att alla barn och ungdomar ska få så goda möjligheter som möjligt att klara sig i samhället. En mångfald av friskolor är en omistlig del i det arbetet.