Anpassa sig nedåt eller se till att nivån höjs. Så kan man sammanfatta det val som Sverige står inför när Östersjöländernas miljöministrar möts i Köpenhamn den 3 oktober.
Mötets syfte är att följa upp den handlingsplan för Östersjön som fastställdes vid ett liknande möte i Krakow 2007. Där antogs en plan med sikte på att få bukt med de största miljöproblemen i vårt gemensamma innanhav till 2021. Planen hänger samman med EU:s havsmiljödirektiv och EU:s övergripande strategi för Östersjöregionen. Misslyckas den är det också ett europeiskt misslyckande.
Dessvärre finns en risk att regeringen frestas att välja anpassning nedåt. Det finns förslag om sänkning av ambitionsnivåerna, förslag som givetvis hänger samman med att ganska lite hittills har uträttats.
Världsnaturfonden, WWF, har presenterat en genomgång av resultaten så här långt för 56 olika utlovade åtgärder och satt poäng. Skalan är enkel – man kan ligga före tidsplanen (grönt), man kan följa tidsplanen (gult) och man kan ligga efter eller inte ha något att rapportera alls (rött).
Det är gott om röda fält i WWF:s sammanställning och bilden är densamma oavsett vilken av huvudrubrikerna övergödning, miljögifter, biologisk mångfald och sjöfart man tittar på. På några punkter ligger Finland och Tyskland bra till medan Sverige klarar sig hyfsat - men alla länder släpar efter totalt sett. Värst är det enligt WWF när det gäller bevarande av biologisk mångfald, där Sverige hör till de sämsta. Bara 5 procent av vår vattenareal har någon form av skydd, mot 30 procent i Tyskland.
Vad är problemet? Ovana att samarbeta kan vara en delförklaring, liksom ovana i vissa länder att över huvud taget beakta miljövärden. Kanske spelar det också in att det är så pass många länder som berörs – det är förmodligen lätt att intala sig att det i första hand är någon annan som bör ta ansvaret för en viss specifik åtgärd. WWF konstaterar också att kvaliteten på rapporteringen i många länder är låg och att de rapporter som redovisas ofta är försenade eller ofullständiga – i den mån de alls kommer.
Däremot vet vi mycket väl vad som gör att Östersjön som hav är så känsligt. Salthalten är låg och genomströmningen varierar kraftigt år från år. Det har direkt påverkan på övergödningen. Och det innebär naturligtvis också att tanken att sänka ambitionsnivåerna är helt oacceptabel. Östersjön måste behandlas som det mycket speciella och känsliga hav det faktiskt är.
En gång var Östersjön näst intill ett svenskt innanhav. I dag har Sverige tillsammans med Finland en längre kuststräcka mot Östersjön än något annat land. Redan det borde räcka för att vi ska känna ett ansvar för att målen från 2007 verkligen uppnås.