Enorma utlandsskulder har länge varit ett stort problem för många u-länder. Räntor och avbetalningar äter ständigt upp stora delar av statsbudgeten och befolkningen går miste om välgörande satsningar på skola, sjukvård och infrastruktur.
Problemet med fattiga länders stora skulder har stötts och blötts i årtionden. När FN enades om målet att halvera världsfattigdomen inom 15 år, hoppades många att det skulle vara startskottet för omfattande skuldavskrivningar.
Än så länge har det gått trögt med arbetet, men nu har den brittiske finansministern Gordon Brown lovat att Storbritannien ska skriva av sina fordringar gentemot världens 32 fattigaste länder, som uppgår till ungefär 200 miljarder kronor. Samtidigt uppmanar han också andra rika industriländer att följa Storbritanniens exempel.
Skuldavskrivning är i grund och botten en vettig åtgärd för att underlätta för världens allra fattigaste stater och dess invånare. Därför är det välkommet att en så stor långivare är beredd att efterskänka stora summor. Den brittiska staten står som garant för tio procent av det utlånade kapitalet hos Världsbanken och den afrikanska utvecklingsbanken. Däremot finns det risker med en helt kravlös avskrivning.
Många av de skuldtyngda länderna är diktaturer, och även om det i slutändan alltid är folket som får betala priset för regimernas huvudlösa politik, är det inte orimligt att ställa krav på demokratiska och marknadsekonomiska reformer som motprestation.
Om inte skuldavskrivningarna följs av en medveten satsning på demokratiska reformer och stabila institutioner är riskerna stora att de enda följderna blir ett ökat svängrum för krig, förföljelse och förtryck med det redan hårt prövade folket som insats. Skulderna har ju många gånger uppkommit just som en följd av vansinniga storsatsningar, krig och en allmän ekonomisk misshushållning. Utan rejäla kursändringar är risken stor att de nyss skuldbefriade staterna snart åter är belånade upp över öronen.
Förhoppningsvis sätter det brittiska exemplet i gång en mer omfattande skuldavskrivning, men också en diskussion om vilka villkor som långivarna borde kunna ställa på de fattiga länderna. Andra stora långivare, som Frankrike och Kanada, har också flaggat för att de kommer att börja avskriva fordringar.
Det är, trots de invändningar det går att resa, en välkommen utveckling. Skuldavskrivningar parade med rimliga motkrav ger möjligheter för världens fattigaste och mest utsatta befolkningar att börja bygga upp demokrati, marknadsekonomi och stabila institutioner utan att ständigt tyngas av forna härskares dårskaper.