Vattensalamandrar och byggkranar i Gränby
Detta är en ledarkrönika. UNT:s ledarsida är liberal.
Hittills har invändningarna mot byggboomen varit mycket måttliga. På en del håll har kritik rests mot att byggandet inte omfattat även kommunens ytterområden, men den debatten har hittills varit tämligen dämpad. De flesta tycks vara ense om att det Uppsala och framför allt Uppsalas stadsbygd behöver mest av allt just nu är bostäder.
Denna politik innebär att byggandet av bostäder har högsta prioritet medan andra värden har en lägre. Ett sådant exempel är Gränby backar i de östra delarna av staden där kommunen vill bygga bostäder. En detaljplan har varit utställd och remisstiden gick
ut tidigare i veckan. Följs planen kommer Gränby backar att bebyggas med åttavånings-, sexvånings- samt trevåningshus.
Bra, tycker säkert åtskilliga som gärna vill bo i ett vackert grönområde.
Sämre, menar andra som gärna vill ha tillgång till strövområden. Riktigt illa, snudd på vandalism, tycker de som värnar om Gränby backar. Carl von Linnés dotter Sara Stina bodde på Gränby gård tills hon dog 1835 och i hennes trädgård finns växter som härstammar från pappa Carls Hammarby. Området ingår också i Linnés historiska landskap.
Men det är inte bara dessa minnen som gör en exploatering av området problematisk. Där finns t ex den rödlistade större vattensalamandern, fridlyst förstås liksom den mindre vattensalamandern och åkergrodan och paddan. Det finns planer på att lösa dessa arters fortlevnad genom diverse tekniska åtgärder — men handen på hjärtat — vem tror att sådana lösningar håller i längden? Vore det inte ärligare att säga att bostadsförsörjningen är viktigare än vattensalamandrarnas fortlevnad?
De östra delarna av Uppsala är klart underförsörjda på grönområden. Att därför börja bygga in Gränby backar med höga hus (vars inverkan på grundförhållandena i området inte verkar fullt utredda) är därför en riktigt dålig idé. Att dessutom börja byggenskapen och låta den pågå under Linnéjubileet nästa år är ju ingen riktigt bra reklam för vare sig bostadsbolagen eller kommunen.
Det vore mycket bättre om såväl kommunen som bostads- och byggföretag satte ned foten och sade: "Stopp. Vi bygger inte just här eftersom vi då skulle äventyra så många värden som människor uppskattar."
I stället skulle Gränby backar kunna vidareutvecklas och göras till ett natur- och kulturhistoriskt minnesområde med Linnéminnena i centrum och med övriga värden bevarade.
Inte bara vattensalamandrarna skulle då gå en säkrare framtid till mötes utan också invånarna i Uppsalas östra stadsdelar.Uppsala behöver fler, inte färre grönområden.