Vilken vecka som helst, troligen runt månadsskiftet november/december, kommer Uppsala kommun att få sin 200 000:e invånare. Tilldragelsen i sig är naturligtvis mer av kuriosa, men den är ett tecken på att Uppsala är en av landets mest snabbväxande kommuner, som genom en kontinuerlig ökning har dubblerat sin befolkning på 50 år.
Allt tyder också på att tillväxten fortsätter. Stockholm/Mälardalen är den mest expansiva regionen i landet och under 2000-talet har två kommuner mellan Uppsala och Stockholm, Sigtuna och Knivsta, båda haft positionen som den enskilda kommun som ökat sin befolkning mest. Uppsala hänger med, både tack vare läget och egen attraktivitet, och prognoserna pekar på att 250 000 invånare är en realitet på 2030-talet. Sannolikt kommer också Sveriges kommuner och landsting (SKL) att ändra definitionen för ”storstad” till 300 000 invånare lagom till dess.
Men att bli en stor stad är förstås viktigare än att uppnå en eller annan definition. Och då duger det inte att sitta med armarna i kors och invänta folkbokföringen. Allt måste fungera. Arbete, bostäder, skola och omsorg, kommunikationer och handel är exempel på vad som läggs i vågskålen när människor planerar sin flytt (eller när redan inflyttade planerar att få tillökning). Om 250 000 invånare ska bli verklighet måste kommunen planera för och ge rätt förutsättningar för allt detta.
Om man förutsätter att fler invånare (och skattebetalare) ger goda förutsättningar för att bibehålla en god välfärd – att företagsklimatet i grunden är gott och att näringsverksamhet inte är helt beroende av vare sig stadsnära eller naturskön miljö, då hamnar man i den avgörande frågan för Uppsalas tillväxt: Var ska de nya invånarna bo? Och hur ska de ta sig till sitt jobb eller sin utbildning?
I år byggs 1 100 nya bostäder i kommunen, 2012 blir det något fler. Men det räcker inte på långt när. Om behovet ska tillgodoses krävs en dramatisk ökning av byggandet – särskilt är bristen på hyresrätter stor.
Några nya storskaliga områden av typen Sävja och Stenhagen på 1980-talet är inte aktuellt. Efterfrågan de senaste decennierna har i stället pekat mot förtätning i innerstaden, med lyckade projekt i bland annat Kungsängen och Librobäck/Luthagen. Det går att fortsätta med fler, men planeringen blir alltmer delikat och med tanke på de stora behoven måste man nu tänka nytt och större. Staden måste expandera, och möjligheter finns.
I den översiktsplan som antogs i fjol, som tar sikte på 2030, görs bedömningen att expansionen ska kunna ske åt två håll: Librobäck-Rickomberga-Berthåga i väster och Kungsängen i sydost. I praktiken utgår man där från befintliga järnvägsspår och ser framför sig nya stationer i Bergsbrunna, Stenhagen (på väg mot Vänge) och Gamla Uppsala (på väg mot Storvreta). Och således fler bostadsområden i anslutning till dessa.
Detta är inte fel, men det är bara en del av lösningen. Själva tätorten måste också tillåtas växa, vilket kommer att ställa stora krav på kommunikationerna. I dag tar det 23 minuter att åka sträckan Gottsunda-City med buss nummer 7 i rusningstrafik, vilket ger en genomsnittlig hastighet på cirka 20 kilometer i timmen.
I planen finns så kallade stomlinjer dragna för Uppsala, men färdsättet är en öppen fråga. Ett spårvagnsnät skulle säkra transporterna, tids- och kapacitetsmässigt, i en växande tätort.
Lika viktigt är att bevara de områden i Uppsala som inte bör bebyggas framöver. Gröna lungor, som naturreservat i ytterområden och parker i innerstaden, är väsentligt för en fortsatt attraktiv stad. Därför är ingrepp i Årike Fyris eller Seminarieparken, för att ta två aktuella exempel, något som får konsekvenser på sikt. Och inte bara för fågelskådare och närboende, utan för helhetsintrycket av ett betydligt större Uppsala.
Över hela världen växer städer över sina bräddar, för att sedan ersättas av andra städer som tillväxtmotorer. Talet om ”storstad” och fixeringen vid siffror leder fel. Uppsala kommun ska inte sikta mot Malmö, mot att bli så stor som möjligt. Kommunen ska sikta mot att bli så bra som möjligt. Då kommer storleken av sig själv, bara man planerar för det.