Det finns kanske ett antal andra möjliga tolkningar av det som sker.
När Obama tidigt hävdade att den syriska regimen skulle passera en röd linje om den använde gasstridsmedel, ställde han sig i en besvärlig position. Den amerikanska allmänheten är starkt emot varje militärt engagemang i Syrien. Liksom förmodligen Obama själv, som gått till val på löften att lämna både Irak och Afghanistan och sannolikt önskar satsa sina krafter på den svaga amerikanska ekonomin och se till att sjukvårdsreformen kan sjösättas trots republikanernas närmast fanatiska motstånd.
Varför tillät han då ryssarna att bli syriska fredsänglar? För det första därför att han behövde deras stöd för att komma ur det hörn där han målat in sig. De är de enda som i dag kan påverka den syriska regimen på ett avgörande sätt. För det andra är det tänkbart att han just därför medvetet lockade ut Putin på banan. Ända sedan Balkankrigen, har ryssarna närt en önskan om revansch, ivriga att åter bli accepterade som en politisk stormakt. Frestelsen för Putin att låta Ryssland framträda som en jämbördig partner blev nog oemotståndlig, men det är ett högt spel från hans sida vi bevittnar.
Han har ställt sig som garant för att Syrien snabbt uppfyller alla åtaganden. Därför har han inte längre råd att både hindra en FN-resolution som öppnar för våldsanvändning mot Syrien och samtidigt misslyckas med desarmeringen av gasstridsmedlen. Skulle detta ske kommer västvärlden att godta att USA gör en militär insats utan FN:s stöd. Putin kommer att framstå som maktlös gentemot syrierna och som en internationell falskspelare. Obama kan möjligen beskrivas som lättlurad men har möjlighet att framställa sig själv som den som försökte allt för att undvika att gå i krig.
Man vågar kanske hoppas att Säkerhetsrådet nu kan enas om formuleringar som inte utesluter militära insatser mot Syrien. Förmodligen litar inte heller Putin på den syriske presidentens löften.
För var dag splittras den syriska oppositionen alltmer och rena gangsterband tar över mark som hittills har behärskats av USA-stödda förband. Vem som skulle tjäna på en amerikansk vapeninsats blir därmed alltmer tveksamt. Till slut har USA kanske inget emot om Bashar al-Assad och den syriska katastrofen hamnar i ryssarnas knä. Men för den syriska befolkningen syns i dagsläget ingen ände på eländet.
För övrigt anser jag att Gotland måste försvaras.