Riksförsäkringsverket har nu gjort en enkät som visar att många svenskar gör en vid definition av ordet sjuk. En tidigare opinionsundersökning av Svenskt Näringsliv ledde till samma resultat. Sjukskriva sig gör man när man har grälat med chefen eller arbetskamraterna, när det är strejk på dagis etc, anser många av de tillfrågade. Inte mindre än 40 procent anser att det är ett godtagbart skäl att sjukskriva sig när man är trött, alltid eller åtminstone i vissa fall.
Att det finns geografiska skillnader är bekant sedan länge. I Stockholm är man strängast när det gäller sjukskrivningar. UNT:s enkät i dagens tidning visar att också Uppsalaborna har en strikt inställning. I glesbygden är man betydligt mer generös. Men eftersom så få personer bor där har det inte så stor betydelse för totalsumman.
De som är mest tillåtande är unga, kvinnor och lågutbildade. Därför ska nu Riksförsäkringsverket starta en kampanj för att informera de unga om reglerna för sjukskrivning.
Vems är nu felet att det har blivit så här? Arbetslivsminister Hans Karlsson ser absolut inga orsaker i försäkringens utformning. Han anser att felet ligger hos försäkringskassorna. Men då måste han ha blandat ihop två saker. Den som är sjukskriven på grund av trötthet eller gräl på jobbet är väl borta bara relativt få dagar. Då är det arbetsgivaren som får betala, upp till tre veckor.
Försäkringskassan blir inte inblandad förrän vid långa sjukskrivningar, över tre veckor. Där gäller det kontroll och kontakt med rehabilitering och läkare som skriver intyg. Försäkringens utformning påverkar givetvis utnyttjandet.
Att påverka attityderna är det viktigaste när det gäller korttidsfrånvaro. Man kan med fog ifrågasätta hur effektivt det är med en kampanj bland ungdomar. Andra officiella kampanjer har ju för det mesta inte haft någon märkbar effekt.
Men de som själva har en sträng inställning till alltför generösa sjukskrivningar åberopar ofta arbetskamraterna eller arbetsuppgifterna. Den som vet att jobbarkompisarna får mer att göra när någon är borta försöker nog att hålla sig på jobbet även när tröttheten sätter in. Och den som vet att arbetsuppgifterna hopar sig på skrivbordet under tiden föredrar ofta att åka till jobbet även om det blev lite för mycket festat dagen före.
Arbetsgivarna brukar ju ofta med fog klaga på att politikerna har belastat dem med stora kostnader för sjukskrivningar, trots att det inte är mycket som arbetsgivarna kan göra åt dem. Men när det bara gäller någon eller några dagars sjukfrånvaro kan arbetsgivarna ändå bidra genom att försöka skapa en känsla av ansvar och gemenskap bland de anställda. Kravet på sjukintyg från första dagen verkar lite väl krångligt. Långtidssjukskrivningar är en helt annan fråga.
Men avgörande är förstås att den allmänna attityden förändras. Sjukskrivning är bara till för den som är sjuk i medicinsk mening. Så enkelt och så svårt.